Loppisgalningar

Idag klev vi upp tidigt hela familjen för att ta en tur på byns loppis som hålls en gång om året. Och ja, det blev ju väldigt tidigt eftersom klockan ställdes om. Men med en lillskrutta som vaknar innan solen orkat sig upp över gryningskanten var det inga problem.

Så kl 9 stod vi alla fem och väntade tillsammans med en STOR samling människor på att det skulle öppna. Vad jag tycker är märkligt är att de flesta av dessa är 60+. Varför i hela friden köper dessa människor mer saker?????? Min erfarenhet är att de redan har ungefär 1 miljon prydnadssaker, små dukar, fula tavlor, udda glas, kantstötta koppar och gamla böcker hemma. Behöver de verkligen mer?

Fast jag ska inte säga något... kanske står jag där själv med min beige handväska om ett antal år och väntar på att få lägga mina sista pensionsslantar på en tavla med en dansande trana.