Utlottning av Angela Knutas-armband

I natt födde en av mina äldsta och bästa vänner sitt fjärde barn. En alldeles underbar liten tjej som ska heta Juni. Och vad kan passa bättre än att fira hennes ankomst med en utlottning av ett härligt sommararmband av Angela Knutas. Vill du se fler av Angelas vackra och speciella smycken, besök hennes hemsida HÄR.

Vill du vara med i utlottningen så skriver du en kommentar till inlägget, samt länkar på din egen blogg. Skulle du inte ha en blogg får du självklart delta ändå, glöm inte att skriva din mailadress i kommentaren så jag kan få tag på dig om du vinner!

Utlottningen pågår till och med 18 juni.

Lycka till!

Sjung om studentens lyckliga dagar...

Ja, det är allt några år sedan jag gjorde det. Men vilken härlig dag det var! Så mycket glädje och lycka, blandat med ovisshet över framtiden. Nu, 13 år senare, så har jag fortfarande inte banan helt utstakad inför framtiden och det känns skönt! Det finns bara möjligheter framför oss och det är lika spännande som skrämmande =)

På tal om studenten så har jag pysslat igen. Två små virkade studentmössor som ska pryda paketen till två härliga studenttjejer. Vill ni också virka mössor hittar ni mönstret HÄR.

Att se det stora i det lilla

Hur många gånger rusar vi inte bara på utan att stanna upp och se det stora i det lilla, det vackra i de små sakerna? Förra året var jag på en mindfulness-kurs där vi pratade mycket om just detta. Jag försöker tänka på allt vi fick lära oss men det är alltför lätt att glömma bort. Men idag... jag städade på morgonen och när jag stod med dammtrasan i handen såg jag plötsligt... hur otroligt vackra små blommor som fanns på min ena krukväxt.

Om jag inte hade stannat upp hade jag inte ens lagt märke till de sammetsliknande kronbladen och den nästan vaxartade mittdelen, ljuvligt!

Nu tror jag inte att det går att leva sitt liv fullt ut på det sättet, åtminstone skulle de vara svårt för mig. Men kanske, om vi stannar upp en bråkdel ibland får vi möjlighet att upptäcka just det jag gjorde idag - det stora i det lilla...

Tips för virkfantaster!

(bild från adlibris.com)

Virktok som jag är så älskar jag virkböcker med härliga mönster. I förra veckan fick jag hem en ny godbit i brevlådan. Stickat & Virkat – vintage på svenska. Beställ ditt eget exemplar här.

Samtliga virkmönster känns lite gammaldags, ja vintage-känsla. Men det är just det som är härligt. Här finns mönster till koftor, morgonrockar, mössor, kavajer och mycket annat. Förutom kul mönster så är det så härliga bilder. Man blir glad bara av dem!

It's all in the memories...

(mina egna bustroll fikar i mormors stuga)

Min mormor ska sälja sin stuga, en stuga där vi vuxit upp på somrarna, där vi busat, lekt och härjat runt i skogen. Vi har sovit i trädgården, rott på sjön på natten, matat räven i skogen, trampat igenom i kärret, bärgat hö med bonden, smugit på hans loge och tusen andra saker under vår barndom.

Hennes stuga är ett sådant ställe som vi numera inte besöker superofta (några gånger varje sommar i allafall), men som man ändå räknar med ska finnas kvar, egoistisk tanke jag vet. Så det känns lite konstigt att den ska säljas. Förra veckan var vi där ute, mormor jag och barnen. Vi skulle gå igenom och plocka åt oss det vi vill ha. Jag hittade en del saker, men det som slog mig mest var hur sorgligt det kändes. Jag började naturligtvis gråta, vilket fick mormor att gråta, och till slut stod vi där... omgivna av alla hennes saker i en enda röra, med armarna om varandra och tårarna rinnande.

Jag tror ändå att det kommer något gott ur det mesta, och det gör det absolut ur detta också. Men det känns ändå tomt och lite sorgligt. Och kanske det mest tråkiga är att jag inte kommer kunna överföra samma "magiska" känsla kring stugan till mina egna barn... =(

Kram Linda

Ni na ni na ni na na na... boktips!

Den senaste tiden har jag märkt att alla verkar så erhört stressade. Jag vet inte hur många gånger jag har hört frasen "det är så mycket nu...", den ena efter den andra tar bloggpaus. Varför är det så? Eller rättare sagt. varför låter vi det blir så? För jag tror ändå att det till sist handlar om oss själva, att vi tillåter tillvaron ta kontroll över oss. Successivt låter vi tillvaron fyllas av mer och mer och mer, tills det nästan svämmar över. Provocerande tanke kanske, men för mig är den ganska sann... och lite stressande; att det är jag själv som har ansvaret för min situation, och jag som kan förändra den men ändå inte förmår... (anar vi en ond spiral här? =)

Hur som helst, för ett tag sedan såg jag ett inslag på nyheterna om en dansk familj som helt har lagt om sin tillvaro för att de inte mådde bra. De var alltid trötta, barnen griniga, dålig kärleksrelation etc. De har givit ut en bok som heter Kärnfrisk familj. Mycket handlar om kosten men även hur vi prioriterar i vår tillvaro. Jag har bara precis börjat läsa boken, men den verkar superintressant och framför allt tänkvärd. Köp den HÄR, och inspireras ni också!

Hokus pokus...

Vad saker och ting kan förvandlas i bloggvärlden... =) Det är inspirerande med alla kreativa kvinnor och män där ute. Och jag är extra glad över att ha fått göra ett bloggutbyte med en av dem. Med duktiga Pernilla med bloggen Vardagslyx hos Nilla, har jag bytt ett gäng virkade kakor

mot det här ljuvliga armbandet. Så härlig färg nu till våren och sommaren!

Nu ska jag kolla runt hos er andra en stund innan det är dags för virkning.

Kram Linda

Min fina farfar...

(farmor och farfar för många år sedan...=)

... mår inte speciellt bra. Han har ont av kärlkramp och har svårt att andas. Jag har varit hos honom nu ett par timmar på förmiddagen, och han är onekligen en spillra av sitt forna jag. Han bor fortfarande hemma med hemtjänst. Eftersom han har svårt att andas orkar han bara vara uppe kortare stunder, så även idag. Vi pratade en stund, sedan vilade han en stund.

Under tiden passade jag på att gå runt i lägenheten och titta, se på alla kort, minnas alla bus vi gjort där. På kylskåpsdörren sitter mängder med kort på barnbarnsbarn, och just den anblicken gav mig en klump i halsen.

(en av mina favoritbilder på farmor och farfar)

Är det utsikten inför att vi blir gamla, att vi kommer sitta ensamma i en lägenhet omgivna av kort på våra familjemedlemmar och släktingar?! De verkliga besöken är relativt få, bortsett från hemtjänsten som sveper genom lägenheten på några minuter. Jag är inte bättre jag, de gånger jag hälsat på farfar det senaste året är oförsvarligt få. Kanske något att tänka på inför den dagen som jag själv sitter där, ensam i min lägenhet och hoppas på besök...

(här samsas minnen från förr och nu...)

Altanlängtan...

Nu längtar jag mycket efter altanen, att kunna vara där ute. Med ljuset kommer alltid den längtan, att få sitta där ute ljumma kvällar och njuta av att se solen gå ner. Just nu är altanen hemma hos oss helt kal, inte en pinal på plats.

Under helgen som var så skurade och skurade jag för att få bort all gammal smuts. Och nu till helgen ska vi lasera den, med vitpigment. Sedan är det dags för den roliga biten, möbler och växter – mysa till det helt enkelt.

Jag har varit nöjd med våra utemöbler, en grupp i teak med positionsstolar. Men nu... nu när jag ser allt snyggt som finns så vill jag byta ut hela rasket. Kolla in dessa härliga från MIO. Det skulle inte sitta fel att ha dem stående på vår altan denna sommar. Men det är bara ett litet krux mellan mig och dem... nämligen pengarna... =) Så jag får nog vara tacksam för de vi redan har och njuta av dem en sommar till!

För de där supersnygga loungemöblerna är förmodligen inte ens sköna att sitta i, i kvällssolen med ett glas vin... eller... ;-)

Kram Linda