Tantvarning eller Trendig?

Sugen på fika? 

Välkommen hem till H på en liten prinsesstårta, en kanelbulle 

& en lussekatt...

Igår berättade jag för en kompis att jag har börjat virka. Hon stönade och sa; När barnen har lagt sig på kvällen vill jag bara sjunka ner framför tv:n, hur orkar du". Mitt svar var då, lite försiktigt, att det är då jag plockar fram mitt virke... Hennes slutsummering var att jag tillskanskade mig väldigt många vuxenpoäng.

Hörde från någon att det här med stickning och virkning är supertrendigt på nytt. Oavsett om jag är på gränsen till tant eller bara är trendig så är det faktiskt roligt, terapi på något vis. Eller vad säger du Karin, är jag på väg mot tantfällan?

Jag har virkat några bakverk till min dotter, som hon givetvis kommer tycka att det är jätteroligt att leka med sedan. Hon vill inte alls ha några billiga ljudleksaker i plast, eller hur... Jag har inte virkat sedan syslöjden i högstadiet så det var lite knepigt i början. Men nu när jag klarat av det ska jag nog ge mig på något lite svårare. Hittade ett mönster på en virkad bikini, så om någon vill ha en är det bara att lägga in en beställning till mig.

Puss å kram!

Gallskrik och Utvecklingsfaser

Lillskruttan upptagen av sin nya favoritlek – plocka i och ur skedar ur lådan...

Min mamma har alltid sagt att varje gång barn är sjuka efterföljs det av någon form av utveckling. Varför har hon inte sagt att det kan ske i mindre positiv riktning??? Vår dotter har varit vad man kallar för "lätt" ända sedan hon föddes. När hon var två månader gammal sov hon hela natten första gången, alltid varit glad i mat och somnat bra. Men nu... vad har hänt? Har någon bytt ut vår lilla tjej mot ett skrikande monster utan att vi märkte det? Vår solstråle har numera bestämt sig för att sova är det hemskaste och tråkigaste som finns så det är lika bra att gallskrika varje kväll så att hela kvarteret drivs till vansinne. Eller varför inte sova oroligt hela natten så att föräldrarna inte får sova? Eller varför inte gnälla och vara missnöjd under stora delar av dagen för att hon inte kommer någonstans? Jag läste någonstans att just 8 månader är en magisk period just när det gäller sömnen. Många barn sover dåligt nu. Separationsångest osv osv Skönt, att kunna skylla det hela på en utvecklingsfas. Fast ännu skönare när den går över...

Mmm, det doftar sjukhussal...

Leksakssamling på altanen i kvällskylan...

Ja, nu doftar vårt hem friskt och krispigt som en sjukhussal. Nu har jag spritat varje plan yta, varje del av soffan (ja, jag vet att ytsprit inte är bra för en skinnsoffa...), hela toaletten, alla handtag, kontakter, telefoner, fjärrkontroller osv osv osv i all oändlighet. Så fort barnen har tagit i något har jag varit där med min ytsprit... sprita, sprita, sprita... De har fått sprita sina händer hela dagen. Om jag hade kunnat skulle jag hällt in sprit i deras munnar. 

Jag har burit ut alla grabbarnas leksaker på altanen, alla Humlas saker och hennes gåstol. Perfekt, eftersom det ska bli -7° i natt. I morgon ska alla textilier ut och samtliga fönster ska ställas på vädring när vi åker iväg. Dessutom ska jag och barnen tillbringa så gott som hela dagen utomhus. För att vara på den säkra sidan dricker jag och mannen varsin stor Jäger för att döda eventuella baciller, för whiskey kan jag bara inte med...

Nu jäklar ska varenda magsjukebakterie 

och bacill utrotas för gott!!!

Positiv, javisst!

Nu är jag på banan igen. Efter en helg i det nattsvarta hålet när alltid kändes pest och pina känns det mycket bättre idag. Inatt bestämde jag mig för att enbart tänka positivt på det här med magsjuka. Jag har kommit på några saker.

1. Man får en gratis faste- och detoxkur

Visserligen kanske detta mest gagnar oss vuxna, det är jobbigare när barnen drabbas. Men faktum kvarstår att magsjuka resulterar i samma sak som människor betalar mycket pengar för. Tarmen rensas till minsta beståndsdel och man tömmer kroppen på alla gifter, ja allting egentligen...

2. Man uppskattar de enkla smakerna som rostat bröd, kokt potatis och svag saft.

Kryddig oxfilé och härlig thaimat i all ära men när man har kräkts i ett par dagar är man tacksam för de enklaste smaker. Och då upplevs ofta rostat bröd som rena lyxmaten.

3. Man kan få de mest innerliga kärleksförklaringarna av sina barn.

I natt när G1 kräktes så blev det en omflyttning när det gäller sängplatser. G2 fick flytta in till min säng och jag tog hans för att kunna assistera G1 vid mer kräkningar. När jag nästan hade somnat hör jag små tassande fötter, känner en liten varm hand smeka min kind och så får jag en alldeles försiktig liten puss på munnen som tack för att jag hjälpte honom...

... och det mina vänner är banne mig värt till och med magsjuka!

Efter regn kommer sol...

...eller hur brukar det heta? Hur som helst så stämmer det. Igår kände jag mig urhängig och förkyld, deppig för att jag inte kunde vara med på tjejfest med bubbeldrickning och bastubad. Dels på grund av min egen förkylning men också dotterns magsjuka. Idag på förmiddagen har jag varit som ett grinigt åskmoln. Har verkligen inte haft lust att vara glad eller trevlig. Snarare har jag letat efter möjligheter att få vara sur, grinig och hängig. Ok, jag har haft ont i huvudet och dottern  har bara gnällt. Jag tror att jag ibland bara måste ner till botten innan jag kan börja klättra upp igen, jag måste ner i det nattsvartaste hålet innan stegen leder tillbaka till ljuset. För nu... Efter en 20 minuters utflykt till den lokala ICA-affären känns allting mycket mycket bättre. Jag har fått frisk luft, god lunch, dottern har ätit och leker nu nöjt för sig själv. Dessutom har jag en härlig långpromenad framför mig med bästa väninnan. Åh, vad det är skönt att leva ibland!

Förlåt familjen för att jag var en sån surpuppa på morgonen!

Rea-tider!

Ville bara påminna er om den stora bokrean hos adlibris.com.

Rena godisbutiken för oss bokälskare. 

Jag har redan fyndat några titlar till mig själv och barnen.

Gå in och fynda redan idag!

Puss å kram!

Guds straff för syndigt leverne?

Jag funderar på om jag gjort något dumt. Ni vet, något syndigt som inte Gud tycker om. Som har gjort honom lite "pissed off". Jag är inte så värst gudfruktig av mig, tror inte så mycket på honom. Fast det är onekligen bekvämt att kunna ha honom att skylla på när saker och ting inte går som jag vill.

Ikväll skulle jag varit hos en kompis och basta, badat badtunna, druckit bubbel och ätit skaldjur. Men nej då, något har jag förmodligen gjort eftersom jag har straffats med magsjuka på dottern och tidernas förkylning på mig själv. Så jag får vackert sitta hemma och begrunda mina synder. Samtidigt som mina vänner sitter där i badtunnan och skrattar med sina bubbelglas, snyft... Snälla Gud, ge mig en hint... så jag kan bättra mig. Jag lovar inga underverk, men jag kanske kan lära min dotter "Gud som haver barnen kär" om du ber riktigt snällt.

Mindfulness & Vaggvisor

Nu sitter jag som bäst och sjunger vaggvisor för dottern samtidigt som jag försöker blogga. Så länge funkade mindfulness för mig... att göra en sak i taget... ja visst, om man inte har småbarn. Då blir det att man skalar en apelsin samtidigt som man steker kyckling, försöker lära en fyra-åring att handskas med vass kniv och pratar med bästa killkompisen. 

Fast det kanske är det som är hela grejen. Vem är det som säger att jag måste göra allt det där samtidigt? Jo, jag själv. Rätt jobbig tanke. Det hade varit mycket skönare att kunna skylla hela karusellen på någon annan. Jag skulle kunna skylla på att kvällsmaten blir försenad om jag inte snabbar på, men vad gör det om den serveras 10 minuter senare eller om 4-åringen får vänta med sin knivskola? Inte ett jäkla dugg! Och det är det som jag måste träna mig på! Att göra en prioritering och välja bort. Kanske inte så mycket att prioritera för det kan jag. Men jag måste verkligen träna på att välja bort, att inte göra allt samtidigt.

Ikväll ska jag prioritera mig själv. När dottern har somnat ska jag tappa upp ett varmt bad, tömma i härlig badolja och bara försvinna in i badångornas dimma. Om jag hade haft ingredienserna hemma hade jag även blandat till denna ljuvliga smoothie, smarrig om man som jag är galen i avocado.

Avocado- och Melonsmoothie

1 glas

1/2 avocado

1 klyfta honungsmelon ca 100 g

1 tsk pressad limesaft

1 1/2 dl Arla Mild lättyoghurt citron

Gör så här:

Skala frukten och skär den i mindre bitar. Mixa alla ingredienser tills allt är blandat. 

Häll upp i glas och servera genast. Mums!

Klart att ungarna ska ha ett husdjur...

...eller?

Igår sa barnen till mig att de ville ha ett levande husdjur. Jag försökte förklara att fiskar också är levande så det hade vi redan. Men nix, det dög inte. Raskt klarade vi av listan på vilka husdjur som är möjliga. Gnagare funkar inte eftersom ena grabben är allergisk, katt går inte för morfar är superallergisk, hund orkar jag inte med. Ja, då återstod fågel. Så nu är deras tankar i full gång med planeringen av dessa husdjurs inflyttning. Idag har vi till och med varit och tittat på vad fåglar kostar, burar etc etc

Först ska akvariet säljas, så om någon av er är sugen på ett jättefint akvarie på 60 L, sex-kantigt med fiskar, sand och hela rubbet får ni höra av er...

Fina fisken

Jag och min man veckoplanerar maten. Eller ja... jag planerar vilken mat som gäller och han handlar. Det är så skönt att veta vad vi ska äta, att slippa stå kvart i fem och fundera på vad det är för kvällsmat som gäller. Dessutom är det lättare att få variation. Grabbarna får välja varsin kväll i veckan. För att göra dem delaktiga och intresserade av mat. Ok, ibland är det pannkakor eller fiskpinnar som väljs. Men då får vi vackert stå ut och tugga i oss. (För er som läst tidigare inlägg så är det då min man helst ska stå för matlagningen). Men likväl får barnen äta det vi väljer. 

Jag försöker klämma in fisk absolut en gång i veckan men helst två. Två dagar i veckan är fiskbilen i samhället vi bor i, så det är så enkelt att handla färsk fisk. Och det är ju så gott!

Tänkte bjuda på ett suveränt fiskrecpet som jag fick efter att grabbarnas kompis M skulle sova över hos oss. Det är nämligen den enda såsen han äter, och ja... jag förstår honom. Den är helt lovely! Ät och njut av varje tugga!

Torskrygg i vinsås (och ja, jag gör med vin i även till barnen...)

6 port

6 bitar torskrygg

5 dl creme fraiche (ej light)

1-2 st fiskbuljongtärningar

6 msk räkost

1/2 dl vitt vin

1 nypa socker

smör

räkor

potatis

Stek/koka fisken i mycket smör utan att den får färg. Ta upp fisken och blanda i övriga ingredienser. Låt koka i ca 4 minuter. Lägg sedan i fisken och låt puttra i ett par minuter. Strö över räkor och servera med potatis.

I love Tradera!

Finns det något härligare än att få en stunds egentid och surfa runt på Tradera? Jag älskar Tradera! Har köpt så mycket kul där sedan jag väl fick upp ögonen för auktionsshopping. Idag är det jeans och våroverall till dottern som gäller. Och ja, jag har hittat och lagt bud. Återstår att se om jag blir den lyckliga vinnaren. 

Jag har kommit till en insikt. Har alltid undrat hur Camilla Läckberg egentligen gjorde när hon skrev sin första bok samtidigt som hon var föräldraledig. Hur är det möjligt? Eller satt hennes andra barn tysta och viskade till varandra medan mamma skapade? Det funkar absolut inte här. Är vi inte ute och åker snowracer så målas det, klipps, byggs, ropas, leks, busas och fortsättningsvis i alla evighet. Jag har insett nu att min bok kommer bli ett långtidsprojekt. Eller så måste jag helt enkelt prioritera. Prioritera bort snowraceråkning, fika med vänner, att åka till stan, titta på Tradera, eller blogga... Nja, det verkar så trist! Och vad fasen, jag är ung (?). Jag läste i dagstidningen för några veckor sedan om en dam som hade författardebuterat nyss och hon var 83 år så jag har tid på mig. Om det är 50 år kvar tills jag debuterar innebär det 18250 dagar att skriva på. En bok brukar vara runt 300 sidor... Jag är ingen fena på matte men det känns inte som att det ska behöva bli så stressigt, att jag behöver känna pressen varje dag. 

Nej, nu ska jag kolla in på Tradera igen... Hasta la vista!

Present från hjärtat...

Igår var det som bekant Alla Hjärtans dag. En dag att fira inte bara av kärlek utan också för att det är min mans födelsedag. Jag och barnen överraskade i sängen med massor av paket. Grabbarna hade köpt en groda som säger "I  love you" och en vas... Eller enligt dem var det ett stort bra glas att dricka juice i... 

Min man brukar ibland knorra lite över att behöva ge bort presenter på sin egen födelsedag, men i år löste det sig på bästa sätt. Jag fick två timmars egentid med shopping av nya underkläder. Ja, jag vet att bomullstrosor kan bli liiiite trista i längden. Sagt och gjort, tog med mig väninnan och drog till stan för två härliga timmars shopping. När man är van att handla med största effektivitet och barnen i släptåg så är två timmar väldigt lång tid. Och hem kom jag med riktigt snygga underkläder, och ja, jag måste hålla med... Läckra underkläder med spets smäller högre än breda bomullstrosor!

All inclusive – gärna för mig!

Igår gick luften ur mig. Efter att i flera dagar klätt på barn, klätt på bebis, svettats floder själv under tiden och packat otaliga fikaväskor så tog min ork slut. Igår eftermiddag orkade jag inte göra något mer i samma stil. En kompis ringde och frågade om vi skulle åka snowracer tillsammans, en annan frågade om vi skulle med och fiska på isen. Men jag orkade bara inte packa allting en gång till, koka kaffe och tina bullar ännu en gång.

Hur orkar folk som åker på skidsemester undrar jag. Om jag någon gång ska åka på den typen av semester måste det vara all inclusive. Då vill jag inte behöva göra ett handtag mer när det gäller mat och fika än att behöva tala om vad jag vill ha.

Nu är jag lite gnällig, hör det själv. Men jag behöver bara få gnälla en stund så kommer jag snart fixa en ny fikaväska, valla snowracerna och stå redo med ett leende på läpparna.

Fullbokat

Varför lär jag mig aldrig? Förra helgen klagade jag på att barnen skulle ha sportlov denna veckan (hemskt men sant) Jag såg framför mig en oändlig radda av dagar när jag skulle behöva hitta på aktiviteter. Missförstå mig rätt, jag älskar mina barn över allt annat men det blir ibland liiiiite påfrestande att vara tillsammans 9 dagar på raken utan avbrott.

Men nu sitter jag här och det är onsdag. Vi har inte haft en lugn stund sedan förra fredagen när de var på skolan. Och resten av veckan fortsätter i samma stil. Varje dag är fullbokad av olika aktiviteter och besök. Min man bara suckar över min förmåga att boka hela almanackan full. Allt är roliga saker så det är samtidigt svårt att göra avkall på något. Men gårdagens snowraceråkning får nog ändå betecknas som balsam för själen. Det är faktiskt vansinnigt roligt att sitta bakom en liten telning på en skranglig snowracer när de skriker av skratt: Mamma, jag kommer inte att bromsa..." Nåja, ner kommer man ju alltid till slut tack vare att ens barn beter sig som värsta rallyföraren på is.

Jag får vila nästa vecka när barnen är på skolan...

Utmaning

Jag blev utmanad av en vän som har bloggen engelska villan. Kul med utmaning, klart jag är med. Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget inlägg om sina 8 fakta/(o)vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.

1. Jag älskar att dra igång projekt men tröttnar eftersom det tar tid och vill då gärna hasta klart dem.

2. Jag är en shoppoholic...

3. Jag är en besserwisser

4. Jag är alltid i tid, gärna lite innan så att jag stressar dem jag väntar på.

5. Jag är 3-barnsmamma (fakta)

6. Jag är bestämmande (enligt vissa vänner...)

7. Jag ignorerar soppåsarna på hallgolvet för jag vet att min man bär ut dem

8. Jag har dyra vanor när det gäller hår- och hudvård

Nu skickar jag utmaningen vidare till

Gossebarnet blev till Noah

There can only be one

Mongobongofromkongo

Dig som läser min blogg, svara som anonym så går det även utan google-konto...

1, 2, 3... och 97 bullar senare!

Igår kväll (söndag) fick jag ett ryck. Bestämde mig att baka bullar kl 8 på kvällen. Skönt att baka själv utan en massa små hjälpande händer. Jag är bra på att göra mycket kreativt med barnen men bakning hör inte till den skaran av aktiviteter...

Hur som helst blev det 97 st äpple- och kanelbullar som spred bullmamme-doft i hela huset. Om ni som jag är helt oförmögna att hålla ett recept i huvudet så bjuder jag på en lathund här.

Äpple- och kanelbullar

30-35 st

50 g jäst för söta degar

5 dl fingervarm mjölk

14-15 dl vetemjöl

100 g rumsvarmt smör

1 dl strösocker

1 tsk salt

1 tsk kardemumma

Fyllning:

150 g rumsvarmt smör

1 dl strösocker

1 msk kanel

2 äpplen

2 msk potatismjöl

Pensling:

1 uppvispat ägg

pärlsocker

1. Smula jästen i en bunke. Häll över mjölken och rör tills jästen löser sig.

2. Tillsätt det mesta av mjölet, allt smör i bitar, socker, salt och kardemumma. Arbeta degen smidig. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter.

3. Rör samman fyllningen; smör med socker och kanel.

4. Ta upp och knåda degen smidig. Dela i två delar och kavla ut varje del till en rektangel.

5. Bred ut fyllningen. Kärna ur och grovriv äpplena. Blanda dem med potatismjölet och fördela över degen.

6. Rulla ihop varje rektangel och skär i bitar. Lägg på bakplåtspappersklädda plåtar eller i bullformar. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.

7. Pensla bullarna med ägg och strö över pärlsocker.

8. Grädda i mitten av ugnen i ca 8 minuter.

Förlåt barnen...

Varför är det alltid så att det dåliga samvetet kommer krypande så snart mina telningar stängt sina små blå? Samvetskval över att jag gormat, varit arg och skällt istället för att bara krama dem. Men vad gör man när de lever rövare och tålamodet tryter?! Nu när jag varit gräsänka sedan i fredags börjar min ork ta slut. Jag känner att jag brister som mamma, inte i min kärlek utan i pedagogik. Som tur är har åtminstone barnen självdistans...

Innan när jag skrek åt grabbarna nere i badet för att de inte lyssnade så stannade en av dem upp, tittade noga på mitt ansikte och sa:

– Mamma, nu är du så där arg som en drake så snart kommer det nog rök ur din näsa...

Förlåt barnen för att jag är arg och opedagogisk ibland. Trots att ni provocerar mig till raseriets rand så älskar jag er mer än livet självt. Även om jag visar det genom att spruta eld...

Här och nu

Idag har jag varit på kurs med en kompis. En kurs i Mindfulness. Jag vet inte hur mycket ni vet om det men man skulle kunna översätta det med Medveten närvaro. Att vända sin uppmärksamhet och bli medveten om det som är här och nu. Hur jag känner, vad jag ser, hör, vilka lukter jag känner, hur det känns i kroppen. Absolut inte allt det på samma gång. Ett bra exempel är en övning som vi gjorde... Vi fick några russin var. Normalt brukar bara åtminstone jag bara kasta in russinen i munnen och smaska i mig dem. Men så var det inte nu. Vi skulle först titta på det, studera det, undersöka varje skrynkla. Känna hur det kändes när man rullade det mellan fingrarna. Vi luktade, lyssnade på det och lät läpparna känna hur det kändes emot. Till slut fick vi ta in det i munnen, låta tungan känna det och till sist långsamt tugga på russinet och svälja det. Jag vet inte hur det är med er men jag har aldrig ätit ett russin på det sättet. Och det var en härlig upplevelse, verkligen medvetet och närvarande.

Nu tror jag att det blir svårt att leva på det här sättet hela tiden men jag hoppas att jag kommer kunna stanna upp ibland och bara vara närvarande. Det har nästan varit svårt att berätta om kursen nu efterhand för mycket av den finns fortfarande inne i mina tankar. Därför ska jag nu vända mitt fokus och min uppmärksamhet mot Melodifestivalen.

PS. Vill ni läsa en bra bok om Mindfulness, läs "Vem bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne!!!

Vår härligt kaotiska tavla!

Det finaste med tavlan är att vi har gjort den tillsammans...

Kreativa barn & Pyssliga föräldrar

Idag är det trolldegs-eftermiddag hemma hos oss. Våra grabbar och grannbarnen ska pyssla och tillverka. Det har redan pratats om igelkottar och skålar. Vi får se var det slutar. Våra barn är inne i ett kreativt flow just nu. Det ska pyssla, målas och tillverkas all sköns saker. I morse stack de ner till källaren, hämtade upp pet-flaskor som ska fyllas med olika saker för att bli musikinstrument. Så enkel och självklart!

I höstas så målade vi en tavla tillsammans. Alla fick måla vad de ville och med vilka färger som helst. Det blev en härligt kaotisk tavla som nu hänger i grabbarnas rum. En kakafoni av färger och streck men det är det som är själva tjusningen. Man upptäcker nya saker hela tiden. Ibland vänder vi på den för att få en ny infallsvinkel och upptäcka ännu mer dolda små bilder.

På tal om att måla så hoppas jag kunna komma igång med målningen av våra stolar i helgen. Mannen började slipa igår och jag kan förhoppningsvis fortsätta i eftermiddag. Det är 8 st (plus en barnstol) så det lär ju ta lite tid. Men jag hoppas att det blir värt det i slutänden.

Hasta la vista!

Känner mig poetisk idag

Känner mig poetisk nu så här en bit in på dagen. Tänkte använda den stunden av kreativt flow till mitt bokmanus. Men tills den blir aktuell för läsning bjuder jag på en dikt.

En ängels fotsteg

Hennes väsen 

skrider fram

och skänker ljus

åt nattens mörker

Majestätiskt klädd

i böljande vit skepnad

och med månskenets ljus

smekandes kring benen

vandrar hon

Skogen håller andan

och lyssnar, för

gudomligt är ljudet

 av en ängels fotsteg

i nattfuktig mossa

Hon går med en styrka

bland vassa taggar

och utstrålar lugn

när hon ger liv åt mörkret

Med min hand vill jag röra

gudomlighetens ljus,

hämta kraft i mörka ögons

oceanblå djup

Trygghetens lugna suck

fyller mitt bröst

i vetskapen

att hon alltid ska vandra

och sprida ljus

i mina skuggors nattsvarta dal

Nu är det bekräftat!

Ja, nu är det officiellt. Jag är med största säkerhet en klimakteriekossa på gång. Inte bara för mina härliga värmevallningar... Idag var jag med barnen och deras klasskompis på något som heter Lekborgen. För er som inte är från Borås så är det ett ställe med stort bollhav, rutschkanor etc. Kort och gott ett paradis för barnen. Som förälder sitter man dock med hjärtat i halsgropen över alla baciller som ens barn kan komma att få i sig när de tumlar runt bland de färgglada bollarna. Samtidigt som vi var där var också tre andra mammor med sina små barn. Väldigt unga tjejer med en speciell stil. Lite hip-hop trashiga och glåmiga ansikten. 

Jag skäms nästan över mig själv men jag måste erkänna. Jag är inte fördomsfull, brukar inte tänka ont om människor men... Jag kunde inte låta bli att tänka tanken att de skulle stjäla min väska. Jag kunde inte stoppa mig själv när jag diskret flyttade min väska närmare mig för att de inte skulle snappa åt sig min plånbok. Herregud, jag är bara 30 år!!!! Hur ska det bli när jag är 70???? Då kommer jag väl sitta på en parkbänk med mina värmevallningar och ropa på hjälp så fort en tonåring kommer närmare än 250 meter. Dystra framtidsutsikter...

Stolt mamma och vän!

Hade någon ordningssam pedagogisk supernanny-aktig människa varit en fluga runt på vårt matbord ikväll så hade vederbörande förmodligen svimmat av fasa. Jag blir fnissig bara jag tänker på det. Där sitter vi, fyra vuxna och fem barn. Barn 1 (7 mån) ropar av glädje, skriker så högt så trumhinnorna kommer i svajning. Och det tack vare att barn 2 (4 år) sitter och leker med barn 1 istället för att äta. Barn 3, 4, 5 (5 och 6 år) leker ömsom monstertänder med sina majskorn, får psykbryt för att majskornen är slut, måste bajsa ett par gånger, kissa en skvätt, försvinner under bordet... Vi fyra vuxna sitter mitt bland allt detta och ska äta samtidigt som vi försöker på ett så pedagogiskt sätt som möjligt få våra barn att äta. Hur galet det än låter så måste jag säga att jag gillar det!

Jag gillar att vi har barn som har så mycket levnadsglädje och spontanitet att vad som helst kan inträffa vid matbordet. Jag gillar att de är så självständiga och trygga att de vågar göra det som faller dem in trots våra förmaningar. Jag gillar att vi och våra vänner har så fantastiskt härliga barn, jag är stolt över att få vara mamma till tre av dem och kompis till två!

Dotterns stol som också den är i björk. 

Det finns även en dyna till med ljus botten och små nallar på, urk!

Matbord + stolar. Trist från IKEA i björk. Stolarna har vi klätt om ett antal gånger för att piffa upp dem, men nu går det inte längre...

Klimakteriekossa?

Kan man komma i klimakteriet redan när man är i den spröda åldern av 30 år? I så fall har jag nog gjort det. Jag är så varm hela tiden. Var inte ens så här varm när jag var gravid. Tycker alltid att det är för varmt hemma och titt som tätt skruvar jag ner elementen. Mannen går och skruvar upp dem för att resten av familjen inte ska få köldskador av det kalla golvet.

När det dessutom är lite kallt ute (läs allt under 15°) så ska det eldas i kaminen. Missförstå mig inte nu, jag tycker också om det. Till en viss gräns, typ att det glöder lite lätt på botten. Nej då, jag är gift med kaminmannen. Han är nog varit pyroman i ett tidigare liv. Här eldas det likt en majbrasa tills det nästan är 30° i huset. Alla går runt och myser medan jag svettas. Kanske är det en strategi från mannens sida – att jag ska börja klä av mig mer och mer...

Tänkte bjuda på lite bilder av hur vårt bord och stolar ser ut idag, samt dotterns stol. En renoveringsprocess ska dra igång och snart kommer de se helt annorlunda ut.