Lillskruttan upptagen av sin nya favoritlek – plocka i och ur skedar ur lådan...
Min mamma har alltid sagt att varje gång barn är sjuka efterföljs det av någon form av utveckling. Varför har hon inte sagt att det kan ske i mindre positiv riktning??? Vår dotter har varit vad man kallar för "lätt" ända sedan hon föddes. När hon var två månader gammal sov hon hela natten första gången, alltid varit glad i mat och somnat bra. Men nu... vad har hänt? Har någon bytt ut vår lilla tjej mot ett skrikande monster utan att vi märkte det? Vår solstråle har numera bestämt sig för att sova är det hemskaste och tråkigaste som finns så det är lika bra att gallskrika varje kväll så att hela kvarteret drivs till vansinne. Eller varför inte sova oroligt hela natten så att föräldrarna inte får sova? Eller varför inte gnälla och vara missnöjd under stora delar av dagen för att hon inte kommer någonstans? Jag läste någonstans att just 8 månader är en magisk period just när det gäller sömnen. Många barn sover dåligt nu. Separationsångest osv osv Skönt, att kunna skylla det hela på en utvecklingsfas. Fast ännu skönare när den går över...
2 kommentarer:
Frågan är bara när den fasen går över....ZZZzzzzzz
Vår lilla 11 månaders dotter Isolde har precis hittat denna fantastiska utvecklingsfas. För tre veckor sedan var hon magsjuk. Den höll i sig i 2 veckor! Nu är hon magsjuksfrisk, men helt omöjlig på nätterna. Gallskriker och är otröstlig. Just nu är hon glad eftersom pappa har gett upp och låter henne vara uppe och leka med strykjärnet på vardagsrumsgolvet... Om ett par timmar skall jag upp och jobba och då skall min fru ha hand om lillan. Frun är ju också slutkörd eftersom detta har pågåt en tid nu. Vad gör man? Jag vet att jag fick sömnpiller när jag var liten, men det var ju på 70-talet...
Skicka en kommentar