tisdag 31 mars 2009

Sov så gott, Sabina!

Ett tag har jag följt en blogg som heter Sabinas kamp. Den handlar om en tjej, en mamma, som 06- fick beskedet om hudcancer. Hon har under åren behandlats men cancern spred sig till hjärnan. Idag på morgonen var kampen över och Sabina fick somna, slippa sina smärtor. Om du vill hittar du hennes blogg längre ner på sidan i min blogglista.


Jag får tårar i ögonen och en klump i magen när jag tänker på att hon inte längre får vara med sina små prinsessor, sina skatter, sina fina barn. Bara tanken på att dö ifrån mina egna barn får det nästan att svartna framför ögonen. Att aldrig mer få krama dem, aldrig mer på nosa dem i nacken, aldrig få höra deras bubblande skratt, aldrig mer få vara ömsom arg ömsom kärleksfull... En klen tröst i sammanhanget är tron på att vi finns kvar bland våra nära och kära även om vi inte fysiskt längre lever i den här världen. I filmen Lejonkungen säger apan vid ett tillfälle till Simba ... din far lever i dig nu... och jag hoppas innerligt att det är så. Att man alltid finns med sina barn.

Nej, nu får jag sluta innan jag börjar storgråta. Ska ge mina barn världens största kram när jag kommer hem och påminna dem igen om hur ofantligt mycket jag älskar dem – mer än livet självt!

Prestationsprinsessor


I ett tidigare nummer av Amelia läste jag om vad de kallar för prestationsprinsessor. Om hur vi överpresterar på alla områden; barn, familj, jobb, vänner, hem, hälsa, mat osv osv i all oändlighet. Om konkreta tips om hur vi ska göra för att komma ur den hetsen. Jag kan hålla med till viss del, visst är det prestationshets och vi kan absolut välja bort. Men... det är samtidigt inte helt enkelt. Jag kan också välja bort att ha ett välstädat hem, träna 3 ggr i veckan, odla egna grönsaker, strunta i att göra karriär. Men det som rör relationer är inte lika lätt att skala ner. 

• Jag vill inte skala ner på mina ambitioner med barnen. Jag vill att de ska växa upp till individer med stark empati, att de ska kunna uttrycka sina känslor, ta sina egna och andras åsikter och känslor på allvar, att de ska kunna stå upp för sig själva och tro på sin egen förmåga.
• Jag vill ha en bra relation med min man, jag vill ha passion och ömsint kärlek (i den mån det går med 3 barn), jag vill ha bra sex, jag vill odla närheten mellan oss.
• Jag vill ha nära vänner, jag vill känna att det finns utrymme för den fina vänskap som fanns innan alla barn dundrade in och berikade våra liv men samtidigt stal vänskapstid, jag vill träffa vänner varje vecka - för de är viktiga för mig.

Hur ska jag kunna skala där för att inte prestera för mycket? Skalar jag ner på barnen blir de värstingar som inte kommer hälsa på mig på ålderdomshemmet när jag ensam sitter och virkar bland andra gamlingar. Väljer jag bort mannen kommer jag ohjälpligt vara skild inom ett par år. Och väljer jag bort vännerna kommer jag snart finna mig omsprungen av andra roligare människor som vännerna hellre umgås med.
Lite överdrivet jag vet, men det upptar just nu mycket av mina tankar.

måndag 30 mars 2009

Skönt söndagsslappande

Jag vet inte hur det är med er men jag brukar inte drabbas av söndagsångest. Åtminstone inte i den bemärkelsen inför att jobba på måndagen. Däremot på brukar jag få fixa i ordning-ångest på söndagarna. Vill få ordning inför den kommande veckan. Vika in all tvätt, hänga upp kläder, rensa undan gamla papper och tusen andra små sysslor. Lite feng shui över det hela. Börja från rent bord, från skratch på måndagen.


Men igår kväll hade jag ingen ork och definitivt ingen lust. Funderade över det en stund och kom fram till att jag egentligen inte alls behöver fixa allt det där. Det ligger ju kvar även på måndagen och kan fixas då. Jag behöver ju inte fara omkring som fröken duktig och fixa allt. Så med gott samvete sjönk jag ner i soffan och fortsatte att virka på Karins bikini.

söndag 29 mars 2009

Loppisgalningar

Idag klev vi upp tidigt hela familjen för att ta en tur på byns loppis som hålls en gång om året. Och ja, det blev ju väldigt tidigt eftersom klockan ställdes om. Men med en lillskrutta som vaknar innan solen orkat sig upp över gryningskanten var det inga problem.

Så kl 9 stod vi alla fem och väntade tillsammans med en STOR samling människor på att det skulle öppna. Vad jag tycker är märkligt är att de flesta av dessa är 60+. Varför i hela friden köper dessa människor mer saker?????? Min erfarenhet är att de redan har ungefär 1 miljon prydnadssaker, små dukar, fula tavlor, udda glas, kantstötta koppar och gamla böcker hemma. Behöver de verkligen mer?

Fast jag ska inte säga något... kanske står jag där själv med min beige handväska om ett antal år och väntar på att få lägga mina sista pensionsslantar på en tavla med en dansande trana. 

torsdag 26 mars 2009

Tävling - missa inte!

Det är kul med tävlingar, eller hur?
Missa inte chansen att vinna det här hjärtat i trådkonst, 
tillverkat av min syster. 
Besök gärna hennes blogg här


Vill du vara med i utlottningen av hjärtat så lämna en kommentar, 
med din mailadress om du inte har en blogg. 
Länka gärna detta inlägg till min blogg på era egna bloggar. 
Tävlingen slutar den 12/4. 
Lycka till!

Använd det du har – femte projektet!

Jag lyckades få till ytterligare ett pysselprojekt i "Använd det du har"-utmaningen, ett tovat ullhjärta. Jag virkade med en grov virknål och ullgarn. Sedan tvättade jag på 60° och ut kom ett ulligt bulligt hjärta. Har nämligen fått dille på vita hjärtan.


Hjärtat får bli mitt sista projekt för nu ska jag börja virka en bikini till Karin och det kräver nyhandling av garn. Tack Bea för en kul utmaning!

tisdag 24 mars 2009

Heliga tisdagar framför tv:n

Tisdagar kl 21 får inget störa mig. Måste något bokas in just den tiden kan jag börja dra öronen åt mig. För... kl 21 sänds Desperate Housewifes, och det finns nästan inget som kan få mig att missa det. Det är mitt absoluta favoritprogram! Precis som min kära vän Karin skrev en gång "det får mitt liv att framstå som fullkomligt normalt"...

Min man brukar ibland reta mig för att jag påminner om Bree med mitt kontrollbehov. Att jag dessutom igår färgade i kopparröda slingor i håret lär ju knappast få honom att sluta jämföra. Men när jag var inne på kanal 5 husmorsskola upptäckte jag till min stora lättnad att den enda likheten jag har med Bree är just hårfärgen. Eller vad tycker ni, läs hela artikeln här eller läs delen som berör mannen här nedan.

Så tar du hand om din man (husmorsskolan)
Förbered middagen i god tid så att din man inte behöver vänta på maten när han kommer hem efter en hård arbetsdag. Observera dock att middagen inte under några omständigheter får serveras kall.
Ta gärna en tupplur efter lunch så att du ser pigg och fräsch ut när din man kommer hem.
Tvätt, städ och trädgårdsarbete förlägger du naturligtvis under dagtid då din man inte är hemma. Dels vill din man ha uppmärksamhet och dels för utförandet av dessa sysslor ofta ett otrevligt väsen. Observera att det dock är tillåtet med en fördisk av middagens porslin direkt efter måltiden.

Dear husband, dream on...

måndag 23 mars 2009

Plugghäst javisst!


En kompis berättade häromdagen att hon sökt en kurs på högskolan till hösten, på distans. Jag blev så inspirerad av henne och mitt sug efter att läsa och lära mig mer vaknade till liv. Jag surfade runt och hittade flera kurser som jag blev sugen på att läsa. Det är så roligt att läsa och lära sig mer!!! Så... nu har jag anmält mig till fyra stycken distanskurser till hösten med följande rangordning;

1. Litterära genrer
2. Design och konsumtion
3. Kriminologi
3. Kognitiva förmågor

Så nu hoppas jag att jag kommer in på någon av dem. Jag håller er uppdaterade...


söndag 22 mars 2009

Ni na ni na ni na na na... Boktips!


Vill tipsa om en bok jag precis läst, Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Otroligt gripande skriven. Den handlar om en familj som åker på semester till Sicilien. Föräldrarnas äktenskap är på fallrepet och detta ses som sista lösningen. Men som ni säkert förstår blir det inte så. De hamnar i ett litet rum utan AC, långt från stranden och bara bråkar samtidigt som barnen far illa av all ilska.

Jag vet inte hur hon gör men hon lyckas skriva boken så att det nästan känns som att det är jag som bråkar med min man när jag läser. Som läsare sveps man verkligen med i all ångest, ilska, oro som huvudpersonen lider av. Kanske inte världens mest upplyftande bok men absolut värd att läsa! Köp den här.

fredag 20 mars 2009

Ska vi gå runt och vara rädda?

Tidigare ikväll såg jag ett videoklipp en kompis skickade till mig. Det handlade om en tjej som fått hudcancer. Se det gärna, klicka här. Tack fina M, för att du gav mig länken. Den manar verkligen till eftertanke. Jag har suttit och tänkt under kvällen, tänkt på alla larmrapporter om vad som är farligt och allt som kan orsaka cancer (vilket är i stort sett allt...). Och kommit fram till följande... 

Jag orkar och vill inte gå runt och vara orolig/rädd för att bli sjuk! Jag vill inte leva mitt liv som orolig. Jag vill leva mitt liv i njutning, glädje, och ta till vara på alla de dagarna som jag får till mitt förfogande. För vem vet hur länge vi får vara här? Självklart betyder inte det att jag kastar mig ut i solen utan solskydd, knaprande på lite ohälsosamma chips och med en påse Azo-fyllt godis i den andra näven. Jag kommer inte börja röka eller hejdlöst klunka i mig rödvin. 
Jag tycker om att leva och äta hälsosamt, jag tycker om att röra på mig och ta hand om både kropp och hälsa i största allmänhet. Men... jag tycker också om att få vara ute i solen, få känna mig sommarbrun, få njuta av en påse chips eller godis, få ta några glas vin osv osv. För mig är just njutning också en viktig bit till hälsosamhet.

Så mina vänner, nu vet ni hur jag tänker... 
God natt och dröm sött!

torsdag 19 mars 2009

A big big girl...

... in a small small world...

Jag har virkat en klänning till min lilla prinsessa. Igår kväll gjorde jag den sista maskan och idag var det dags för att prova. Jag hörde mannen ropa från hennes rum... Älskling, är det meningen att den ska passa?... Förvånad går jag dit och vad ser jag?! Jo, att min dotter ser ut som en stoppad korv i sin nya klänning. Antingen är hon ovanligt stor eller så är mönstret galet. Jag virkade enligt 2 år i storlek (dottern är 9 månader) men ja... ibland blir det inte som man tänkt sig. Men nu har prinsessan en söt klänning till sina dockor...

Använd det du har – fjärde projektet!

Japp, då var det fjärde projektet i utmaningen "Använd det du har" avklarat. Det blev fyra nya kuddfodral till soffan. Jag tog två gamla linnedukar jag hade liggande, och som jag aldrig använder. Två av kuddarna fick spetsband som knöt ihop fodralen och två fick hjärtan på. Kändes kul och fräscht med ljusa kuddar i soffan nu när vårsolen lyser in.

tisdag 17 mars 2009

Någon som vet hur man...

... gör virkade askar?
Jag hittade ett par supergulliga idag på House of Hedda. Men dels var de slut och dels är jag för snål för att köpa. Borde man inte kunna göra egna? Någon som har ett mönster som kan passa och en idé om hur man får till dem på en snyggt sätt?

Hyllning till min kropp

Denna texten är en önsketext från en toppenpingla... Den kom till genom en skrivövning på en skrivkurs jag gick för några år sedan. Jag vet, texten är lång, men läs den ändå och gör sedan övningen själva, härligt för självkänslan!  
Den enda regeln som finns är att man inte får säga något negativt om sin kropp överhuvudtaget, stickly positive thinking!


Hej fantastiska kropp

Det känns som en fröjd att skriva detta brevet till dig. Du är så härlig och jag är glad över att det är just du som bär fram mig. Ta din längd till att börja med. Vilken ståtlig längd, som den vackraste av giraffer! Du har ju en möjlighet att betrakta världen från en helt annan vinkel.
Dina långa armar och ben gör att du når alla möjliga saker på hög höjd och det ger dig en chans att hjälpa andra kort kroppkompisar i din omgivning. Dessutom är du smal och smäcker som en gasell och behöver nästan aldrig tänka på vad du stoppar i dig. Aldrig har du några problem med vidden på kläder, det finns alltid i din storlek. Ok, det kan vara trixigt att hitta byxor som passar dina långa vackra ben. Men vad gör det? Det finns mängder av snygga capribyxor. Plus att du kan ta långa kliv och långa ben är alltid en fördel om man vill hoppa långt.
Ja, vad har vi mer... ditt hår, helt fantastiskt! Tjockt och levande, med en enastående förmåga att växa... överallt... och det är ju perfekt på vintern så du slipper frysa. Din rumpa kunde inte vara bättre. Lagom formad åt alla håll för att du ska sitta mjukt och skönt.

Tack också för din sensualism och sexighet! Du tillför mig mycket i min sexualitet och jag finner stor njutning i dig. På tal om sexualitet har du också ett par underbara bröst. Vem skulle inte vilja klämma på de godingarna? Så njutningsfullt stora och mjuka. Dessutom är de ju så mycket mer än sexuella. De har förmågan att ge mat till de barn du fått och de du ska få. Och det bästa är att de bara kommer bli mjukare och härligare med åren!
Dina tänder är också helt fantastiska. Tänk att de fortfarande är hållösa. De bara tuggar och finfördelar all mat du stoppar i dig, utan att göra det minsta väsen av sig.
Tack för alla superba ägg du bär i dina äggstockar. Vilka fina barn du skapat... och tänk vad många bra ägg som ligger där inne och väntar.
Jag höll på att glömma dina otroligt vackra, långa och stora fötter! Lycklig är den kropp som har fötter som dina, då står man stadigt när det blåser.

Ja, det finns mycket att säga om dig och med tanke på ditt formidabla skal skulle det finnas ännu mer att säga om ditt spännande innehåll, men det är ett helt annat brev...

Underbara härliga kropp...
jag är stolt över dig!

måndag 16 mars 2009

Fantastiska du...


... och jag... och alla andra där ute! Vad vi är bra och borde säga det till oss själva betydligt oftare. För det är vi faktiskt. Vi är fantastiska människor, mammor, pappor, barn, kvinnor, män, älskare, vänner och en hel radda saker i all oändlighet.

En arbetskompis till mig skulle skriva och skicka ut en pressrelease till olika tidningar angående sin utställning som äger rum till helgen. Hon satt med ångest över att behöva skicka en så skrytsam text om sig själv. Jag hade förmodligen känt likadant. Men varför egentligen? Hon är ju grymt duktig på att måla, den journalist som inte vill se hennes tavlor går verkligen miste om något! Hon har verkligen inget att hymla med, nej, snarare borde hon slå sig för bröstet för det hon åstadkommit.

Tänk vad många gånger som vi dämpar oss själva, intalar oss själva att det är för mycket eller att det inte kommer att gå istället för att uppmuntra och boosta vårt ego. Nej, alla ni, nu är det dags för en förändring – börja skryta om er själva!

Själv är jag fantastiskt bra på att se livet från den ljusa sidan, jag är stolt över min positiva inställning till livet. Visst kan jag dala ibland men kommer alltid upp till ytan igen och ser ljust på saken. Jag är stolt över mig själv och att jag oftast lyckas behålla det synsättet på livet, både för min egen och andras skull!

söndag 15 mars 2009

Äntligen, bilder på bord & stolar!

Nu äntligen är både bordet och stolarna färdigmålade och på plats igen. Det känns otroligt lyxigt efter att ha trängts på ett mycket mindre bord. Fast nåde den som råkar göra ett märke eller jack i den ommålade bordskivan... *ler*

Sitsen på stolarna är omklädda med vit skinnimitation, både snyggt och framför allt praktiskt när det kletas barnmat, pasta eller ketchup.

Gammalt skräp i ny skepnad!

Jag avundas alla er som har ett eget utrymme hemma avsatt för pyssel, tyg, handarbete, målning etc etc. Vårt hus är för litet för sådant, så jag pysslar där det finns plats. Fram tills nu har mina garner, tygbitar, knappar och annat huserat i olika ICA-påsar runt om i huset. Otroligt irriterande och trist! Men inte nu längre... Jag fick en gammal byrå av grannarna som skulle slängas. När jag fick det var den trist men funktionell...


Men lite färg och nya knoppar kan göra underverk...


Så nu bor allt mitt pyssel betydligt snyggare och ännu mer funktionellt.

Tack bästa grannar för gammalt skräp, love you!

Använd det du har – tredje projektet!

Ja, jag vet... det har varit glest med blogginläggen de senaste dagarna. Det har verkligen varit fullt upp. Jobbade extra i fredags och sedan har det gått i ett. Men nu har jag laddat upp med några inlägg som kommer under dagen. Först ut blir mitt tredje projekt i pysselutmaningen. Jag älskar strumpbyxor, leggings, stay ups, tights i alla färger och mönster. Så, min strumplåda har sett ut därefter. Ett enda virrvarr av ovanstående produkter som har samsats med vanliga små ankelsockar. Men inte nu längre... för nu har jag sytt mig en leggingspåse. 


Tog två diskhanddukar och sydde ihop, en rosarandig och en grönprickig. Gjorde en dragsko med ett vitt bomullsband och en upphängningsögla av det jag klippte bort från handdukarna. Och strumpharmoni råder numera i min garderob!

torsdag 12 mars 2009

Förändringarnas vindar blåser

Nu för tiden kan vi inte sätta på en nyhetsprogram eller öppna tidningen utan att mötas av varsel, uppsägningar, konkurser. Varje dag förlorar många människor sina arbeten, sitt levebröd. Även hos oss har det varit svajigt men än så länge står vi kvar. Alla dessa förändringar får mig att fundera på vad jag verkligen vill. Och jag blir mer och mer övertygad... när tiden är mogen kommer jag helt byta bana. Visst reklambranschen är spännande och lukrativ men inte fullt ut "jag".  Jag trivs med mitt jobb och det är roligt  men den dagen jag tycker att lilltjejen är tillräckligt stor kommer jag börja med annat, vilket förmodligen innebär att börja plugga.

Det finns så mycket roligt man kan utbilda sig till, kruxet är att också hitta en bransch där det kommer finnas jobb i framtiden. Jag har mina tankar på ett håll, men det känns skönt att ha lite tid på mig att verkligen komma på vad som passar mig. Nu kan jag känna hur otroligt svårt det måste vara när man tar studenten att direkt plugga vidare, att direkt veta vad man vill bli. Även om jag jobbat i många år nu efter studenten så vet jag fortfarande inte riktigt hundra. Undrar om man någonsin kommer komma på det.

måndag 9 mars 2009

Använd det du har – andra projektet!

Ljuset på bilden är lite dåligt för det var inget vidare fotoljus här idag, 
och blixt blev alldeles för ljust

Här är mitt andra projekt i utmaningen "Använd det du har". Det fick bli lite enklare denna veckan, satsar mer krut på mitt tredje projekt. Denna veckan sydde jag ett tyghjärta av en gammal spetsduk jag fick när min gamlamormor dog. Som upphängning blev det ett spetsband jag hade liggande. Jag tänkte ge hjärtat till min mamma på hennes namnsdag om två veckor...

Vill du se mitt första projekt, klicka här.

Visdomsord

Nu när jag kom tillbaka till jobbet hittade jag en lapp på min dator som jag hade satt upp för länge sedan. Hade faktiskt glömt bort den men den tål att upprepas igen och igen och igen...


Ge dig själv den frihet du behöver
Det är bara du som kan veta vem du är 
och vad du behöver. 
Lägg mindre vikt vid andra människors 
begränsade syn på dig. 
Kliv utanför ramarna och ge dig frihet 
att växa som människa.

Första dagen på jobbet!

Det känns onekligen konstigt att inte ligga hemma på golvet och läsa morgontidningen när dottern leker på en filt bredvid. Nej då, tidningen blev ordentligt läst och frukosten uppäten innan det var dags att snöra på sig stövlarna och bege sig till jobbet. Första arbetsdagen på 9 månader, det är länge... Visst har jag jobbat lite hemifrån under tiden men det blir ändå inte samma sak. Man kommer snabbt ifrån det. Jag kommer inte ens ihåg hur man använder telefonen...

Förra gången jag var mammaledig var jag mer taggad att börja jobba igen. Men denna gången känns det mycket mer kluvet. Jag gillar att gå hemma, sitta och virka, fika, åka till stan, leka med barnen ute etc etc. Hur ska jag hinna med allting jag vill göra nu? När ska jag hinna vara kreativ? Det blir tight att klämma in allt det på de tre dagarna jag inte ska jobba.
Resten av året ska jag jobba två dagar i veckan och min man tre. Perfekt egentligen, man får energi till båda delarna. Bortsett från att mannen får kvalitetstid med barnen så är det en ren investering i vår relation. Ger en större balans och förståelse.

På tal om kreativitet så vill jag tips om min arbetskompis. Hon målar helt fantastiska tavlor, kolla in hennes hemsida här


söndag 8 mars 2009

Tantkänningar...

I fredags var jag som tidigare nämnt i en garnaffär för att köpa garn till nästa virkprojekt, en klänning till dottern. Bara det faktum att jag alltid är ute i god tid andas lite tantvarning. 5 minuter innan öppningstid stod jag och väntade. Att det dessutom var jag och sex damer med grått hår och quiltade jackor som stod och huttrade i snålblåsten utanför affären gav mig en ännu tydligare känsla av tant.
Men droppen var nog igår när ena sonen lutade sig riktigt nära mitt ansikte och sa: Mamma, det ser ut som att du har små streck runt ögonen, vad är det?
Suck, jag kommer nog inte undan längre, dags att köpa den där ögoncremen jag länge funderat på...

fredag 6 mars 2009

Änglavakt...

Idag har jag mött en ängel, klädd som en parkeringsvakt. Jo, det är sant! Jag var inne i stan och skulle köpa garn till nästa virkning. Ute i god tid som jag alltid är hittade jag en parkering, parkerade likt de andra två bilarna på samma sida och ställde mig utanför affären och väntade på att de skulle öppna. En parkeringsvakt går förbi och rundar hörnet på huset bort mot min bil. 
Jag går in i affären och strax därefter kommer parkeringsvakten in i butiken och fram till mig och undrar om det är min svarta bil med barnstol i. 
Jag följer med ut och hon ber mig vända den för den står mot färdriktningen. Dumt av mig, jag vet, men jag tänkte bara på att parkera som de andra bilarna. Men hon tyckte det kändes trist att bötfälla mig, för nu skulle hon skriva lappar på de andra två bilarna. Hon tyckte att jag kunde använda de 700 kr till något roligare. Till råga på allt önskade hon mig en trevlig helg innan hon gick vidare mot de andra två bilarna som hade mindre tur än mig...

Tack gode gud för rätt människor på rätt plats!

Mindfulness & Trädkramare


Jag läste tidigare ett inlägg på en blogg jag följer, klicka här, Österled och Västanbris. Bara namnet blir man ju lycklig av... *ler* Hon skrev hur som helst om att vara ute i skogen, rida, lyssna på hästars frustanden och att stressa av. Jag håller verkligen med henne. 
Vi jagar runt likt ekorrar som hamstrar mat inför vintern. Stress, stress, stress. Alltid på väg, alltid är det något nytt. Som ska göras eller köpas. Jag säger bara... mindfulness... stanna upp, ta ett djupt andetag. Njut av den friska luften som fyller lungorna, fyller kroppen med liv. Lyssna på alla vårfåglar som kvittrar, le åt en vintersömnig nyckelpiga som tar sina första vingliga vingtag. Det finns så mycket att vara tacksam för, så mycket att njuta av som faktiskt är gratis. Som att sitta vid havet och lyssna på vågornas brus, som att gå ut i skogen och bara andas, kanske krama ett träd (detta föreslog min mindfulness-lärare, har inte provat det själv...)
Lägger med en dikt jag skrev för ett par år sedan om njutningen med att vara i skogen.


Andrum

Ditt mörka djup
både skrämmer och lockar mig
jag dras till dig
likt metall till en magnet

I dig bor ljus
vid sidan av mörkret
i en för livet perfekt balans
och harmoni

Du ger vila och energi
varje gång jag behöver
i din närhet känner jag mig lugn
ensam fast ändå i sällskap

Med din tystnad och rofylldhet
bär du allt jag ger
mina skratt, smärtsamma tårar
och ilskna ord

Du ger mig det jag behöver bäst
– andrum –

torsdag 5 mars 2009

Använd det du har - första projektet!

Nu är första projektet i utmaningen "Använd det du har" i hamn. Jag var inte sugen på att sy, utan ville hellre virka. Jag är verkligen inte duktig men det är fantastiskt roligt. Och jag tänker att övning borde ju till slut ge färdighet, eller vad tror ni... Virka är min nya passion. Så av restgarner fick det bli en liten bil till dottern. Enligt originalmönstret skulle det egentligen vara en svart och vit bil, men som sagt... vi använder det vi har...

Om du är sugen på att kolla in vad jag virkat tidigare, klicka här.

tisdag 3 mars 2009

Använd det du har - utmaning!


Hittade en utmaning hos en kompis som har bloggen Engelska villan, som lät jätterolig! Den heter "Använd det du har". Jag anmälde mig på direkten, så nu är det bara att köra i gång.

Här är reglerna om ni är sugna på att hänga på.

Regler
1. Vi använder enbart material vi har hemma (sytråd är det dispens på)
2. Vi försöker pyssla undan en sak varje vecka under mars månad.
3. Vi väljer själva om vi kan tänka oss att lotta ut något/några saker av det vi gjort på vår blogg mot att de tävlande tipsar om det utlottade hantverket på sin blogg.
4. Vi lägger upp "Använd det du har" loggan på vår blogg så vi lätt ser vilka våra medpysslerskor är.
5. Anmäl ditt deltagande till http://beasbarnslikheter.blogspot.com
Där läggs länkar till varje deltagare ut så att man kan följa sina medpysslerskors projekt för tips, peppning och inspiration.

Timeout för alla supernannys!


I ett tidigare inlägg skrev jag om barn och barnuppfostran. Huruvida man använder sig av skamvrån, tankestol eller vad man nu kallar det. Och dilemmat med att hitta en uppfostringsmetod som är lagom sträng i kombination med respekt för både barnet och den vuxne. I senaste numret av Vi Föräldrar kan man läsa en debattartikel i ämnet, om den allt tuffare och auktoritära synen på barn, både i hemmen och i skolan. 

Ämnet är intressant och åsikterna lika många som variationerna i metoderna. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel, däremot tycker jag att vi alla är skyldiga att ta en funderare på hur vi gör. Vad förmedlar vi till barnen och vad får vårt handlande för konsekvenser i långa loppet?Att dessutom stämma av med sig själv under uppfostrans gång borde vara a och o. Fungerar det jag har satt som norm för vår familj, känns det respektfullt och bra för oss alla? Jag tror absolut inte att en "låt gå-gör vad du vill" metod är den rätte, gränser är bra och nödvändiga. Men det är kanske snarare hur man presenterar dem som det handlar om.

I ett avsnitt i artikeln kan man läsa... Jag vill att mina barn ska växa upp till modiga och starka människor, som vågar tänka själva och vet sitt eget värde. Och det lär man inte ut genom att använda skamvrå och maktfullkomlighet...


I artiklen kan man läsa om något som kallas för barnuppropet. En namnlista på nätet för barnens rätt att bli sedda och uppmärksammade utan att ta till hårda nannymetoder.
För er som vill skriva på barnupproret, så gör ni det enklast här

måndag 2 mars 2009

Smarrig kyckling

Varje vecka gör vi en matlista, tillsammans med barnen. De får välja några dagar och vi några. Dels för att det blir mer ekonomiskt att storhandla, det är bekvämt att veta vad som ska lagas men det är också för att göra barnen intresserade av både olika maträtter och matlagning. Faktum är att det funkar, det blir färre och färre gånger som de väljer pannkakor eller kycklingklubbor...

Idag stod det ett väldigt smarrigt kycklingrecept på menyn (valt av G2), mums!


Olivkyckling
4 port

1 kg kycklingdelar
smör
2 vitlöksklyftor eller 1 gul lök
1/2 dl vitt vin eller 1 msk pressad citron & 2 msk vatten
1 1/2 msk konc kycklingfond
1 tsk rosmarin
12-16 svarta oliver med kärnor
4 lagerblad
2 tsk kinesisk soja

Gör så här:
Bryn kycklingdelarna i smör i en stekpanna. Skala och hacka löken, fräs i smör i en traktörpanna. Tillsätt vin, kycklingfond, rosmarin, oliver, smulade lagerblad, soja och grädde. Lägg i kycklingdelarna och låt koka i 20 min i såsen. Servera med kokt pasta eller ris samt lättkokta grönsaker.

Dotterns stol klar!


Nu sitter hon som en prinsessa, dotterns stol är klar! Rättare sagt är alla stolar klara men jag vill hellre fota dem tillsammans med bordet. Men här är i allafall lillskruttans stol. Lite jobb och mycket snyggare! Helst hade jag velat ha även det bruna skinnbandet i svart skinn men men... det blir hur som helst en oändlig skillnad!
Stolen är målad med Beckers lackfärg, högblank och dynan är sydd i svart galon/vaxduks-tyg. Enkelt att torka av efter små kletiga fingrar. Det verkar nämligen som lilla prinsessan börjar bli sugen på att äta själv...