Jag läste tidigare ett inlägg på en blogg jag följer, klicka här, Österled och Västanbris. Bara namnet blir man ju lycklig av... *ler* Hon skrev hur som helst om att vara ute i skogen, rida, lyssna på hästars frustanden och att stressa av. Jag håller verkligen med henne.
Vi jagar runt likt ekorrar som hamstrar mat inför vintern. Stress, stress, stress. Alltid på väg, alltid är det något nytt. Som ska göras eller köpas. Jag säger bara... mindfulness... stanna upp, ta ett djupt andetag. Njut av den friska luften som fyller lungorna, fyller kroppen med liv. Lyssna på alla vårfåglar som kvittrar, le åt en vintersömnig nyckelpiga som tar sina första vingliga vingtag. Det finns så mycket att vara tacksam för, så mycket att njuta av som faktiskt är gratis. Som att sitta vid havet och lyssna på vågornas brus, som att gå ut i skogen och bara andas, kanske krama ett träd (detta föreslog min mindfulness-lärare, har inte provat det själv...)
Lägger med en dikt jag skrev för ett par år sedan om njutningen med att vara i skogen.
Andrum
Ditt mörka djup
både skrämmer och lockar mig
jag dras till dig
likt metall till en magnet
I dig bor ljus
vid sidan av mörkret
i en för livet perfekt balans
och harmoni
Du ger vila och energi
varje gång jag behöver
i din närhet känner jag mig lugn
ensam fast ändå i sällskap
Med din tystnad och rofylldhet
bär du allt jag ger
mina skratt, smärtsamma tårar
och ilskna ord
Du ger mig det jag behöver bäst
– andrum –
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar