Prestationsprinsessor

I ett tidigare nummer av Amelia läste jag om vad de kallar för prestationsprinsessor. Om hur vi överpresterar på alla områden; barn, familj, jobb, vänner, hem, hälsa, mat osv osv i all oändlighet. Om konkreta tips om hur vi ska göra för att komma ur den hetsen. Jag kan hålla med till viss del, visst är det prestationshets och vi kan absolut välja bort. Men... det är samtidigt inte helt enkelt. Jag kan också välja bort att ha ett välstädat hem, träna 3 ggr i veckan, odla egna grönsaker, strunta i att göra karriär. Men det som rör relationer är inte lika lätt att skala ner. 

• Jag vill inte skala ner på mina ambitioner med barnen. Jag vill att de ska växa upp till individer med stark empati, att de ska kunna uttrycka sina känslor, ta sina egna och andras åsikter och känslor på allvar, att de ska kunna stå upp för sig själva och tro på sin egen förmåga.

• Jag vill ha en bra relation med min man, jag vill ha passion och ömsint kärlek (i den mån det går med 3 barn), jag vill ha bra sex, jag vill odla närheten mellan oss.

• Jag vill ha nära vänner, jag vill känna att det finns utrymme för den fina vänskap som fanns innan alla barn dundrade in och berikade våra liv men samtidigt stal vänskapstid, jag vill träffa vänner varje vecka - för de är viktiga för mig.

Hur ska jag kunna skala där för att inte prestera för mycket? Skalar jag ner på barnen blir de värstingar som inte kommer hälsa på mig på ålderdomshemmet när jag ensam sitter och virkar bland andra gamlingar. Väljer jag bort mannen kommer jag ohjälpligt vara skild inom ett par år. Och väljer jag bort vännerna kommer jag snart finna mig omsprungen av andra roligare människor som vännerna hellre umgås med.

Lite överdrivet jag vet, men det upptar just nu mycket av mina tankar.