(farmor och farfar för många år sedan...=)
... mår inte speciellt bra. Han har ont av kärlkramp och har svårt att andas. Jag har varit hos honom nu ett par timmar på förmiddagen, och han är onekligen en spillra av sitt forna jag. Han bor fortfarande hemma med hemtjänst. Eftersom han har svårt att andas orkar han bara vara uppe kortare stunder, så även idag. Vi pratade en stund, sedan vilade han en stund.
Under tiden passade jag på att gå runt i lägenheten och titta, se på alla kort, minnas alla bus vi gjort där. På kylskåpsdörren sitter mängder med kort på barnbarnsbarn, och just den anblicken gav mig en klump i halsen.
(en av mina favoritbilder på farmor och farfar)
Är det utsikten inför att vi blir gamla, att vi kommer sitta ensamma i en lägenhet omgivna av kort på våra familjemedlemmar och släktingar?! De verkliga besöken är relativt få, bortsett från hemtjänsten som sveper genom lägenheten på några minuter. Jag är inte bättre jag, de gånger jag hälsat på farfar det senaste året är oförsvarligt få. Kanske något att tänka på inför den dagen som jag själv sitter där, ensam i min lägenhet och hoppas på besök...
(här samsas minnen från förr och nu...)
7 kommentarer:
=( Det är inte kul att bli gammal...tänkt många gånger samma banor som du. På vägen till jobbet förra vecka gick jag bakom en gammal man och sjuksköterska, hon frågade om mans släktingar skulle komma, de hade fullt upp med sitt. Ojoj vad jag fick en väckarklocka. Så är det med våra liv, vi är egoister många gånger rakt igenom. Har så fullt med eget liv, där var han stackars farbror, gick med sina stappliga steg. Ingen besök,ingen hjälp. Det var tacken, tack att du tog hand om mig när jag var liten....känner igen mig där. Men det behövs väckarklockor ibland. De gamla,vi ska njuta av deras sällskap vi får...snart finns de ju inte kvar. Mina mor-och farföräldrarna är borta, och visst saknar jag de.
Tack för dina kloka ord här och hos mig =)
Kram LOtta
Hej rara Linda!
Känner med dina kloka tankar och ord. visst finns skräcken där, för att bli sittande ensam med bara minnen kvar.
Jag kan själv känna det nu när barnen börjar bli stor och ens föräldrar börjar på att bli gamla.
Känslan av att livet är kort och att tiden rinner fort iväg, vilket man kanske inte ser när man står mitt i med små barn och allt framför sig....
så här i backspegeln kaan det kännas lite tufft.
Hoppas att det ordnar sig med din farfar.
Kram Lotta
Påminner mig om den där dansbandssången. Den gamla damen som bakat och dukat och fixat allt inför kalaset och så ringer barn och barnbarn en efter en och säger att de har ingen möjlighet att komma och där sitter och själv på sin stora dag... Får alltid tårar i ögonen när jag hör den....Allt var inte bättre förr, men kanske,kanske att vi brydde oss lite mer om våra far och mor-föräldrar. Men visst får man en tankeställare. Mellan dagis och skol-hämtning, jobb, aktiviteter och matlagning- att ta en paus och göra någon oerhört glad, enbart genom att hälsa på och ta en kopp kaffe. Kram på dig!
Lille Roffen! Ja, han är bra skruttig nu, det är så hemskt att se. Det märks så väl där hemma hos honom också :-(
Ge honom en stor kram från mig och barnen nästa gång du åker dit.
Kram, kusin N.
Lilla Rolf, jag älskar oxå den bilde på honom och Majny i den gamla blå båten. Påväg till snäckön..?? Den har mamma och pappa också faktiskt. Kanske ett julkort något år.
Jag får också en stor klump i halsen när jag läser ditt fina inlägg. Jag kanske inte får se honom mer... Det har jag tänkt på flera somrar, och det har varit så sorgligt att at farväl varje år.
Rolf och Majny har betytt så mycket för mig också. Precis som DU!
Längtar tills vi ses!
Kramar Anna
Hej vännen!
Vilka kloka ord du skriver. Det får mig verkligen att tänka efter och skämmas för hur lite jag träffar min mormor, den enda av den äldre generationen som jag har kvar. Hon är 91 år och vem vet hur länge till hon är så pigg och vaken som hon är nu.
Har inte kommenterat på länge men jag vill lova att jag har läst varje ord du har skrivit.
Kram Therése
Men vet du, det är inte antalet tillfällen som räknas utan vad man gör av dem.
Jag hoppas han mår bättre snart, att han slipper ha ont.
Alla tankar.
Skicka en kommentar