Och då pratar jag inte om några små futtiga papperslappar och runda små metallbitar. Jag menar rikedom som i vänner, rikedom som i gemenskap och kärlek.
Idag på eftermiddagen var jag och mina barn och åkte snowracer tillsammans med en grannfamilj. Efter en stund så tröttnade vi och gick hem till oss för att fika. De stora barnen levde rövare och var allmänt galna på barnvis. Den lilla snuttan gjorde sig till och ville vi skulle titta på henne. När de var redo att gå hem så kom en annan kompis med sina barn för att käka kvällsmat med oss. Nytt barnbuller, gap, skrik, bråk, bus, skratt, spring, stoj och dansuppvisning (tydligen ett återkommande tema för våra barn).
Visst är det påfrestande, efter en stund känns trumhinnorna glödande av allt ljud. Men vad gör det egentligen? Allt det där betyder ju att vi har vänner som vill komma hem till oss, att vi har vänner som trivs hemma hos oss, att vi har vänner som vi tycker om (och som förhoppningsvis tycker om oss). Och det är för mig den största rikedomen som finns!
Tack alla fina vänner för att ni gör mitt liv rikt,
det skulle inte vara detsamma utan er!
1 kommentar:
Jag är glad att du är min vän
Skicka en kommentar