Våra små egenheter...

Jag har precis läst en rolig artikel som jag vill tipsa om, läs den här på aftonbladet. Den handlar om våra små egenheter vi har för oss, och som vi tar med in i en relation. Journalisten skriver om hur vi i början av en relation är måna om att vara till våran fördel och mörkar våra små egenheter, t ex som att vi bajsar väldigt tyst, alltid torkar bort tandkrämsspott i handfatet. Men att vi efterhand släpper den storstilade inledningen. Hur vi kissar/bajsar med öppen dörr, klipper tånaglarna i soffan, fiser högljutt, struntar i att torka av köksbordet etc etc. Onekligen sant, och rätt rolig läsning!

Det får mig att undra vad min man kan störa sig på hos mig. Vad har jag för små irriterande egenheter? Jag tror att han stör sig på att jag kliver över soppåsarna i hallen, stör sig över min förmåga att överfylla en soppåse för att jag inte orkar tömma den, stör sig på mina små hårnålar jag lämnar överallt, stör sig på att jag alltid lämnar bilnyckeln svårhittad i min handväska istället för att hänga upp den i nyckelskåpet.

Artikeln mynnar ut i att vi i relationerna ska inte lägga för mycket krut på att störa oss på detta utan istället se det som en del av relationen, se att vi kompletterar varandra, att vi ska älska varandra ändå. Och det känns väldigt skönt – att min man älskar mig trots alla mina egenheter, för jag älskar ju honom trots att han alltid lämnar sina tops kvarglömda i badrummet... *ler*