torsdag 23 april 2009

Sportiga barn

Vi har haft som "regel" här hemma "bara en sport åt gången". Våra stora grabbar går i förskoleklass och vi har inte tyckt att det finns någon anledning att trycka in mer än en sport i deras schema. Tids nog kommer det att fyllas på ändå.

Detta året har vi bestämt att de ska gå på simskola eftersom det är viktigt att kunna simma, viktigare åtminstone enligt oss än att spela tennis eller fotboll. Nu efter två terminer kan de simma och kommer ha glädje av det resten av livet.

Hur som helst, efter sommaren får de bestämma helt själva vilken sport de vill syssla med. Jag tog upp frågan igår och undrade lite försiktigt om de funderat på något speciellt de tycker verkar roligt. Och svaret blev; "Mamma, kan vi inte skaffa ett pingisbord och två pingisracket här hemma? För om man börjar spela pingis måste man tävla."
Det fick mig att fundera länge. Finns det någon sport som inte i slutändan innebär att man ska tävla, turnera för att vinna? Synd att säga, men jag kunde inte komma på en enda. Oavsett om man utövar lagsport eller ensamsport så är strävan oftast efter vinst.

Nu tror jag att om de börjar med någon sport, om de vill, kommer lusten att tävla på köpet. Men på ett sätt är det synd att det måste vara så. Att man inte bara kan få sporta för att man tycker det är roligt oavsett vilken prestation man utför. Klurig fråga det här känner jag, kräver nog fler funderingar. Ni som har äldre barn får gärna kommentera om hur ni har resonerat i era familjer.

Kvällskram!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Varför är det synd att vilja tävla? Det är ju jättekul!

Gilla Yoga sa...

Det är inte synd att vilja tävla. Det som är synd är att det är oftast det som sporter går ut på, oavsett om man vill eller inte.