Igår var jag låg. Jag kände mig nere, inget kändes kul och jag hade ingen lust för någonting. Hade ingen lust att prata med någon, ville egentligen bara vara ifred. Jag kan få sådana dagar ibland, och jag vet att det alltid går över. Därför brukar jag tillåta mig att frossa i "självömkan". Och mycket riktigt – i morse vaknade jag till mitt vanliga glada och positiva jag. En glädje som kraftigt förstärktes av barnen....
När jag hade borstat tänderna hörde jag att grabbarna hade tagit med sig lillsessan in på sitt rum, stängt dörren och satt på musik. Jag öppnade dörren och vad ser jag... Våra tre underbara ungar som rockar loss till Smurfhits. Och inte vilken låt som helst, utan Fågeldansen (ni vet säkert vilken jag menar)!!!!
Tycka vad man vill om Fågeldansen, men kan man bli annat än glad när man hör den framföras av smurfarna?! Och dessutom barnens vilda dansande som grädde på moset! Självklart kastade jag mig in i dansen och njöt i fulla drag!
1 kommentar:
Hej Linda!
Visst har man bra och mindre bra dagar här i livet...
Det är bra att känna sig själv så att man kommer tillbaka till de bra...
Tankens makt är stor, visst!
Vad härligt med glada barn, det kan inte få en annat än på gott humör.
Höstkramar till dig i från mig
Lotta!
Skicka en kommentar