Idag när jag var ute och gick med lillsessan gick vi förbi skolan. Där inne satt mina två fina grabbar, njutandes till fulla drag av sin första riktiga skoldag i 1:an. De var så nöjda igår efter uppropet med att ha fått ett schema med riktig idrott. De såg fram emot sin första läxa som delades ut idag, ser fram emot att få börja med slöjd och en hel hög med andra saker.
Men när jag gick där fick jag en klump i halsen och tårar i ögonen. 1:a klass är så definitivt på något vis. Det är slutet på en sak och början på en annan. Den trygga dagisvärlden är ett minne blott och den betydligt mer ansvarsfulla skoltiden tar vid. Det kändes sorgligt att mina småkillar inte är så små längre. Att de kommer börja frigöra sig mer och mer för varje år. Att de växer upp och blir till egna individer vars önskningar, behov och drömmar inte alltid, eller kanske aldrig, inkluderar mamman och pappan.
Samtidigt är det skönt att de är så stora, att de börjar bli mer och mer självständiga. Vemod och glädje på samma gång. Det är väl en av sidorna med att vara förälder. Snart står vi där, på skolgården och hör studentsången runga mellan husen. Och samtidigt lär tårarna rinna längs mina kinder, av stolthet över våra fina killar!!!
5 kommentarer:
Kära lilla systerdotter!
Alla mammor har nog känt likadant. Men jag lovar, du kommer att fälla tårar på varenda skolavslutning när Idas sommarvisa ljuder över skolgården. Och GG kommer att bli stora fort nu. Har de väl börjat skolan, vips är de vuxna och har egan barn. Men jag tror också att både deras mamma, pappa och lillasyster finns med i deras önskningar lång, lång tid framöver, fast kanske på ett annat sätt än när de är små. Nu får du njuta både av storakillarna och lillsessan. Och bered dig på en lång tid med läxor och var glad så länge du kan hjälpa dem!!!
Krama de små liven.
Från oss i Halla
Kära lilla systerdotter!
Alla mammor har nog känt likadant. Men jag lovar, du kommer att fälla tårar på varenda skolavslutning när Idas sommarvisa ljuder över skolgården. Och GG kommer att bli stora fort nu. Har de väl börjat skolan, vips är de vuxna och har egan barn. Men jag tror också att både deras mamma, pappa och lillasyster finns med i deras önskningar lång, lång tid framöver, fast kanske på ett annat sätt än när de är små. Nu får du njuta både av storakillarna och lillsessan. Och bered dig på en lång tid med läxor och var glad så länge du kan hjälpa dem!!!
Krama de små liven.
Från oss i Halla
Håller med till fullo, jag har ju lipat sedan jag började lämna mina små kottar på dagis...och nu när E går i förskoleklass känns som man måste släppa taget lite mera, det är med kluvna känslor både glatt & vemodigt.
Kramar // R
Tiden springer verkligen iväg, konstigt att vi inte åldras när våra barn gör det
Kan bara hålla med Karin, snart har dom kommit ikapp oss.
Skicka en kommentar