Barn, man och familj i all ära men ibland kan man bli hur arg som helst på dem. De är de finaste och bästa som finns i hela mitt liv, och jag älskar dem gränslöst. Men... de man älskar mest är ibland också dem som kan reta upp en mest...
Egentligen skulle jag skrivit detta igår men det kanske var lika bra. Nu har jag sovit på saken och är inte lika förbannad. Jag ska berätta lite om min gårdag:
Jag skolar ju in lilla trollungen på dagis nu, samtidigt jobbar jag de timmar hon är där. Projekten jag har på jobbet är betydligt mer omfattande än de få timmarna jag jobbar vilket har inneburit en hel del kvällsjobb, igen. Hur som helst så såg dagen ut så här:
• Till dagis och lämna H
• Till jobbet i 2 timmar
• Hämta H på dagis och köra henne hem till min syster för barnpassning
• Tillbaka till jobbet och jobba 3 timmar
• Till skolan och hämta grabbarna
• Köra grabbarna hem till syster-yster
• Tillbaka till jobbet och jobba 1 timma
• Åka hem för att lösa av syster.
... och allt detta sker mellan kl 8.30 och 15.00
Vad händer? Jo, först blir lillskrutten ledsen när jag lämnar henne på dagis. Sen börjar mannen och jag käbbla om något totalt oväsentligt, sedan blir lillskruttan ledsen igen när jag lämnar henne till min syster, sedan blir grabbarna jättearga och degraderar mig till "världens sämsta mamma" bara för att de inte får ta med sig en kompis hem och jag och mannen fortsätter småkäbbla resten av dagen.
Hallå? Kan jag få lite jävla tacksamhet för att jag slår dubbelknut på mig själv, försöker vara på tusen ställen samtidigt och få ihop hela tillvaron så att alla blir nöjda?
Så där, nu blev jag lite arg igen men det känns genast bättre när man får skriva av sig hela skiten och idag har faktiskt varit en mycket bättre dag. Nu ska jag pussa lite på mannen, som inte är så tokig trots allt... =)
Puss på er alla argbiggor där ute!
5 kommentarer:
Hej. Ville bara säga att jag är grymmeimponerad av dig! Jag har ju inga egna barn o har svårt o föreställa mig att jag skulle fixa 1, och du roddar 3... och man.. o jobb.
Och så köksrenovering på det.. puh. Jobbet kan ju ge en mycket press o dåligt samvete o man tycker inte man hinner så mycket man tror eller får det så bra man vill. Men jag kan tänka mig att barnens tårar o ord biter hårdare.
Take care. Make love not war, peace. //L8
Då kan jag bara säga:
Tack tack och åter tack för att du är den mest underbaraste,snällaste,vackraste,roligaste,omtänksammaste,smartaste,fantastiska,lärorikaste,inspirerade och mysigaste stora syster en lillstrumpa kan ha =)
Älskar dig!
Ha ha- låter som en helt vanlig dag i en trebarns mammas liv ;) Nä, skämt åsido, du har helt galet mycket så det är inte konstigt att du blir arg- ilska och känslor är bara nyttigt att känna ibland! Och så länge det finns ilska så finns det känslor och så länge det finns känslor så finns det också kärlek- och i er fina familj finns det massor av kärlek det vet jag :D
Vill bara meddela att hon glömde pussa på mig då så det blev två små pussar när vi la oss...
Det måste varit något i luften igår. För just igår skrev jag världens argaste brev till .... ja, till hela världen faktiskt! Jag var så in i heeeeeeelvete förbannad. Och det var så himla skönt att se på den arga handstilen på papperet, jag njöt verkligen i fulla drag. Så är livet!
Kram på dig din lilla argbigga!
Skicka en kommentar