Som ni vet har jag varit borta under helgen. Åkte tidigt i fredags morse innan barnen vaknade och kom hem igår efter att de gått till skolan. Jag har pratat med grabbarna under helgen ett par gånger. Och visst har de sagt att de längtar efter mig men inget speciellt mer än så.
Igår när jag kom för att hämta dem på skolan tog en av fröknarna mig åt sidan och berättade att hon hittat G1 på toaletten. Ensam och storgråtandes för att han längtade så efter mig... När hon sa det kände jag mig som en skurk, en stor hemsk mammaskurk som druckit öl och roat mig medan sonen har haft värk i hjärtat av längtan...
(goaste grabbarna fiskar krabbor under semestern)
Nu vet jag att det är orimligt att tänka att jag alltid ska vara där, varje dag, varje minut och sekund under hela hans uppväxt men jag fick ändå en släng av dåligt samvete. Igår kväll sa den lille skrutten: Mamma, du får åka bort fler gånger men ALDRIG så länge...
Flera gånger har mannen varit bortrest, flera dagar men aldrig har barnen reagerat på samma sätt. När jag pratade när min mamma igår kunde hon bara bekräfta att det var på samma sätt när vi växte upp. När mamman åker bort blir det extra känsligt, varför är det så?
Nåja, älskade underbara ungar... tänk om de kunde förstå att även om man som förälder är bortrest och från sina telningar finns de ständigt i ens tankar och hjärta...
2 kommentarer:
Linda.
Förstår så väl ditt dåliga samvete. Även mina söner N och M, som är vuxna med egna barn, kan få mig att känna en gnutta av din känsla fortfarande. Det går nog aldrig ur en mamma. Och jag tror känslan av längtan var likadan hos mina småbojs, mamma är alltid mamma. Jag tror ändå att det är nyttigt för kidsen (och även fadern) att de får rå om sig själva lite, med mamman bortrest några dagar, även om det svider i hjärtat lite på både dem och oss mödrar. Kram till de underbara barnen, maken och dig själv.
Moster
Ja som pappa kan man aldrig nå upp till samma nivå som ni mammor... Vi kan bara göra så gott vi kan och acceptera att ni är mer saknade än oss längst ner på stegen.
Skicka en kommentar