... en retroradio i 25-årspresent, från Roberts Radio. De är ganska dyra och lite onödigt har jag tyckt. Men jag får nog ändra mig. Som så mycket annat när det gäller inredning så är det sällan saker man verkligen "behöver". Vissa saker blir man lycklig av att ha, bara för att det är så fina.
Det finns ju så många härliga varianter bland radios att välja bland, enfärgade, blommiga, blingbling, i läder. Ja, ni hör ju, variationerna är stora.
Nu ska vi åka till en färghandel och köpa olja till altanen. Ska dessutom passa på att titta på en matt ljusturkos lackfärg till några ramar som behöver hottas upp.
Kram Linda
3 kommentarer:
Åhååå ja jag vill ha ha ha!!
Tänk vad smart jag skulle bli om jag skulle lyssna mer på radio, det är ju tillochmed så att jag skulle lyssna slaviskt på nyheterna om jag hade en sån fin radio ;)
Hihi ja...önska sig kan man ju alltid göra...
Puss & kram
Den där första. Mintgröna. Jättefin!!!!
Mmmm, jag älskar Roberts radio. Men håller med, lite väl dyra faktiskt.
Turkos färg, det låter spännande!!! Visa på bloggen!! :)
Kram Anna
Skicka en kommentar