Älskade längtande unge!

Som ni vet har jag varit borta under helgen. Åkte tidigt i fredags morse innan barnen vaknade och kom hem igår efter att de gått till skolan. Jag har pratat med grabbarna under helgen ett par gånger. Och visst har de sagt att de längtar efter mig men inget speciellt mer än så.

Igår när jag kom för att hämta dem på skolan tog en av fröknarna mig åt sidan och berättade att hon hittat G1 på toaletten. Ensam och storgråtandes för att han längtade så efter mig... När hon sa det kände jag mig som en skurk, en stor hemsk mammaskurk som druckit öl och roat mig medan sonen har haft värk i hjärtat av längtan...

(goaste grabbarna fiskar krabbor under semestern)

Nu vet jag att det är orimligt att tänka att jag alltid ska vara där, varje dag, varje minut och sekund under hela hans uppväxt men jag fick ändå en släng av dåligt samvete. Igår kväll sa den lille skrutten: Mamma, du får åka bort fler gånger men ALDRIG så länge...

Flera gånger har mannen varit bortrest, flera dagar men aldrig har barnen reagerat på samma sätt. När jag pratade när min mamma igår kunde hon bara bekräfta att det var på samma sätt när vi växte upp. När mamman åker bort blir det extra känsligt, varför är det så?

Nåja, älskade underbara ungar... tänk om de kunde förstå att även om man som förälder är bortrest och från sina telningar finns de ständigt i ens tankar och hjärta...

Weekend i Warszawa

Nu är jag tillbaka efter en underbar weekend i Polen. I fredags flög jag och en kompis till Warszawa över helgen. Det har varit härligt. Vi har haft 20° och sol hela tiden, och värre kan man ju ha det än att sitta i kortärmat på uteserveringar och dricka öl i solskenet... :-)

(härligt att få sitta i solen och titta på människor)

Warszawa i sig lämnade inget bestående intryck. Det är troligen ingen storstad jag kommer att besöka igen. Jag tycker om gamla städer, med mycket gammalt bevarat, att få känna historiens vingslag. Men av förklarliga skäl så finns inte speciellt mycket bevarat här. En guide berättade igår att efter andra välrdskriget fanns kanske 15% intakt, resten var sönderbombat. Det fanns ändå vissa saker att uppleva och jag har tagit mycket kort.

Även om inte Warszawa riktigt motsvarade mina förväntningar så har det varit så mysigt med en tjejhelg. Att bara få sitta med en kall öl, prata, fnissa, gapskratta, shoppa etc etc etc...

(stark läsning om Warszawas ghetto, tyvärr finns bara en bråkdel av muren kvar)

(i söndags fick vi dessutom förmånen att heja fram alla duktiga löpare i Warszawa marathon)

(kulturpalatset by night)

Fullbokat?

Vi har tänkt gå på bio med ett par kompisar. Eller rättare sagt tjejerna går ena kvällen och killarna den andra. Vi vill se "Flickan som lekte med elden". Nu har vi försökt fram och tilbaka att hitta två kvällar som alla kan. Men det verkar vara stört omöjligt. Är det inte den ena så är det den andra som har någon aktivitet.

foto: matton.se

Har vi blivit så fullbokade i våra scheman att vi inte ens kan klämma in två biokvällar??? Vad är det som har hänt? Det är jobbaktiviteter, sena jobbkvällar, barnens aktiviteter, egna träningar etc etc. Det tar aldrig slut. Livet snurrar på, och det snabbt. Jag läste någon gång att "livet är det som passerar när du är upptagen med att planera för morgondagen". Det ligger mycket i det.

Nu ska jag gå ut och se till att ladda upp med lite kramar från barnen så jag står mig ett par dagar. Vi får väl se om de är med på noterna eller hellre tittar på tv.

Det här med packning...

... är spännande! Förr om åren har jag lastat en stor stor väska med halva garderoben eftersom jag aldrig kunnat bestämma mig för vad jag vill ha på mig. Men... med åren kommer vishet. Och numera packar jag precis så många ombyten som jag behöver. Och tänker dessutom på att använda vissa plagg fler gånger. Och då känns packandet helt plötsligt så otroligt uppstrukturerat och ospontant! Den numera lilla packningen ger inga utrymmen för utsvävningar mer än det tilltänkta.

Nåja, nu är alla kläder framplockade och ska stoppas ner i väskan i morgon. Jag som är listälskare har självklart en lista på allt som ska med, förutom kläder. Och det allra allra viktigaste är såklart kameran!

I morgon väntar en intensiv dag på jobbet med att göra klart allting som ska vara klart innan jag åker. Det är alltid en hel del som ska vara under kontroll.

Sov så sött!

På fredag händer det...

...spännande grejer! Då åker jag till Warszawa med en kompis över helgen. Kommer tillbaka på måndag igen. Det ska superkul! Jag har aldrig varit i Polen eller något annat land i öster. Och förmodligen hade jag inte valt Warszawa heller om inte Rebecka föreslagit det.

Ju mer jag hör om det desto bättre verkar det. Billigt flyg = bra. Lyxhotell till budgetpris = mycket bra! Dessutom verkar det finnas både mycket shopping och mycket marknader. Igår var jag och lånade en stor bubbelgumsrosa resväska av syster yster. Så nu finns det plats för många shoppingfynd!

Mina svärföräldrar har lovordat Warszawa ur kulturell synpunkt, det finns trots krigets härjningar mycket att se. "Gamla stan" t.ex var helt sönderbombad efter kriget men har restaurerats till ursprungligt utseende. Jag ska fota mycket, mycket!

Det känns lite konstigt att vara borta från barnen så många dagar. Har inte varit utan min lilla skrutta så många dagar innan. Hon och grabbarna kommer ha det mysigt hemma med pappa.

Teknikens under...

Jag gillar teknik, för det mesta. Men när det krånglar kan man bli galen! Som nu på jobbet... Två gånger har min dator brunnit, eller åtminstone osat bränt. Och det känns ju så där. Den fick åka med budbil till vår datadoktor idag. Dessutom har vår hemdator blivit aningens demolerad av vår dotter. Häromdagen när jag kom ut i vardagsrummet hade hon lyckats dra loss en tangent. Och inte ens en mindre viktig som x eller z, utan mellanslagstangenten. Ni kan ju förställa er hur långsamt det går att skriva när man måste göra ett specialtryck för att få fram ett mellanslag...

Hur som helst har jag funderat över det här med teknik, och vad beroende vi har gjort oss av den. De flesta hem har minst en dator, helst bärbara. Numera har de flesta av oss inte en vanlig tv med en fjärrkontroll utan ett gäng för att starta både tv, boxer och som i vårt fall förstärkaren. Om då något krånglar blir man utan sina älsklingsprogram...om man nu upplever det som ett problem.

Ett annat exempel är tillgängligheten, hur kontaktbar man är. Nu för tiden har minsta skolbarn en egen mobiltelefon, att en vuxen inte skulle ha en känns som en omöjlighet. Alltid ska vi vara tillgängliga, nåbara. Att man dessutom har en mailadress ses som självklart. Som igår på föräldramötet så skulle vi fylla i en kontaktlista till alla föräldrar, med just mailadresser. Jag såg en pappa som inte fyllde i, antagligen för att han inte har någon. Hur blir det då, kommer han missa eventuella inbjudningar till pappaträffar, julfester och andra arrangemang?

Oavsett vilka konsekvenser det har så tycker jag om att vara tillgänglig, att de jag tycker om och de som tycker om mig kan få tag på mig. Och det allra bästa är... att jag kan välja hur tillgänglig jag ska vara. Både datorn och telefonen har en bra knapp, avstängningsknappen... åtminstone fram till att ens dotter bryter loss den!

Mammor på stan!

Igår kväll var jag ute och bowlade med ett gäng mammor från grabbarnas klass. Bra uppslutning, vi var 16 av 22 mammor. Först träffades vi hemma hos en tjej och förfestade lite, och sedan bar det av in till stan för discobowling och mer öl. Det var så roligt!

Det är kul att träffas i andra sammanhang än föräldramöten och när barnen hämtas/lämnas för lek. Dessutom kan det bara bli bra. Både barn och föräldrar vinner på att föräldrarna har en bra sammanhållning. De små grynen ska ju trots allt gå ett par år tillsammans i skolan!

Spruta eller inte...

Varje dag matas vi med nyheter och inslag som rör svininfluensan, eller som de numera hellre verkar kalla det "den nya influensan". Säga vad man vill om det, det vräks ut skrämselpropaganda uppblandat med lite normal information. Alla ska vaccineras, gör man inte det är man osolidarisk etc etc

Jag kan inte säga annat än att jag också påverkas av alla nyheter. Vissa dagar vill jag inte att vi ska vaccinera oss, andra dagar vill jag. Det är svårt att veta hur vi ska göra. Men så mycket vet jag i allafall... det känns inte bra att vaccinera barnen med ett vaccin som inte är ordentligt testat på barn! Så i dagsläget lutar det åt en icke-vaccination för vår familj. Och vem vet, när vaccinet verkligen kommer kanske vi redan har varit sjuka. Hur tänker ni andra göra?

Magen, bäckenbotten.. och just det... andningen...

Nu har jag börjat med min pilates igen. Andra gången idag. För er som inte har prövat – gör det! Det kan kännas märkligt att så långsam träning kan ge resultat. Man ligger eller sitter mest ner på en matta. Men faktum är att det gör det. Magen får sig en rejäl omgång, i slutet av förra omgången hade jag riktigt starka inre muskler. För mig är dock den största vinsten en starkare rygg, för det behöver jag verkligen! Så nu blir det pilates en gång i veckan och joggande en gång.

(foto: klpilates.se)

Nu ska jag sätta mig och jobba hemifrån en stund. Det är en stor fördel med mitt yrke, att jag kan ta med mig jobbet hem. Eller nackdel – beroende på hur man ser det!

Kram!

Working 9 to 5...

... not!

Jag har tokmycket att göra på jobbet nu under två veckor. Min familj kommer inte se mycket av mig. I dag har jag varit hemma och ätit kvällsmat och sedan tillbaka igen. Så nu sitter jag och producerar modesidor till en katalog för glatta livet.

När man sitter och jobbar på kvällen känns det alltid lite läskigt, i synnerhet när man sitter ensam. Lokalen är stor och utanför huset så går en väg. Stora fönster + lampor + mörker ute = jag ser inget på utsidan men alla ser in... Jag brukar alltid låsa när jag sitter ensam, och det är nog bäst att jag gör det nu också innan jag börjar skrämma upp mig själv för mycket... Varför är det så? Är det alla tv-serier och filmer vi matar oss med? Eller är det allt hemskt som händer som sätter spår? Varför kan jag inte känna mig trygg när jag sitter här, trots att jag är ensam?

För er som undrar om loppet i lördags... Jag klarade 1 mil under 1 timma!!!!!!! Det var mitt mål och jag är så nöjd. Det var jobbigt och kändes ohyggligt långt under tiden. Men jag gjorde det och nu har jag ett mål till nästa år, att slå min egen tid!

Homemade cookies...

Jag ska, som jag tidigare berättat, vara med på en julbasar med lite olika virkade saker. Det ska bli jättekul! Tänkte bjuda på ett smakprov på en av sakerna som ska finnas till försäljning – en påse med "hembakat"...

Äntligen är det fredag! I morgon är det dags. Då ska jag för första gången i mitt liv springa ett lopp. En mil runt om i stan. Vi får se hur det går. Fysiskt känner jag mig i form, men det är den mentala biten. Jag tror att det blir perfekt för mig att springa i "tävlingssammanhang", att det blir en sporre. Lite pirrig känner jag mig allt. Håll tummarna för att jag klarar det under en timma, för det är mitt mål!

Kram!

Friluftskonferens...

Idag har vi haft en underbar förmiddag ute i skogen, hela jobbet. Vi har haft vad våra chefer kallar för "Friluftskonferens". Ett par timmars vandring över stock och sten i jakt på skogens guld – kantareller. Vädret visade sig från sin allra bästa sida; sol och 23°. Kan man begära mer när det är 1 september?!

Om vi hittade någon svamp?

Ja, massor! Runt 10 liter både gula kantareller och trattkantareller. Sedan fixade cheferna pytt i panna, ägg och bacon i en muricka (en slags wokpanna) när det var dags för lunch. Mat som lagas och äts utomhus smakar onekligen extra gott!

Nu ska jag steka upp ett gäng kantareller och tillsammans med mannen avnjuta ett glas rött och en smarrig svampmacka!