Hur många gånger rusar vi inte bara på utan att stanna upp och se det stora i det lilla, det vackra i de små sakerna? Förra året var jag på en mindfulness-kurs där vi pratade mycket om just detta. Jag försöker tänka på allt vi fick lära oss men det är alltför lätt att glömma bort. Men idag... jag städade på morgonen och när jag stod med dammtrasan i handen såg jag plötsligt... hur otroligt vackra små blommor som fanns på min ena krukväxt.
Om jag inte hade stannat upp hade jag inte ens lagt märke till de sammetsliknande kronbladen och den nästan vaxartade mittdelen, ljuvligt!
Nu tror jag inte att det går att leva sitt liv fullt ut på det sättet, åtminstone skulle de vara svårt för mig. Men kanske, om vi stannar upp en bråkdel ibland får vi möjlighet att upptäcka just det jag gjorde idag - det stora i det lilla...
2 kommentarer:
Hej, Linda.
Ja, det är verkligen viktigt att se det "lilla". Jag har gödlast gräsamttan i regnet idag och njöt av vårdoften och fågelkvittret. Dessutom upptäkte jag att liljekonvlajerna slagit ut. Ljuvligt.
Kram Mona
Hej!
Du har så rätt och jag tycker att jag mår så bra när jag sett en av de där "små" sakerna i vardagen. Det blir ett lyckorus i hela kroppen!
Ofta finns det ju mitt framför ögonen - men man har inte alltid tid att SE det!
Kram Ulle
Skicka en kommentar