När jag var yngre så jobbade jag en del som fotomodell. Det var oerhört roligt, slitigt och ibland lite glammigt. Det är alltid roligt att se fina bilder på sig själv, att se hur man kan förvandlas med lite ögonskugga och hårspray. Jag började när jag var 17 år och har jobbat till och från tills för några år sedan. Det är inte lika roligt som det var från början och egentligen ett skitgöra. Mycket väntan och förväntan på dig som "levande provdocka", men visst... det är fantastiskt roligt att bli sminkad och fixad – det ska jag inte sticka under stol med!
Häromdagen började jag tänka på om min egen dotter ska arbeta som modell... Det kändes helt plötsligt inte alls lika självklart som när jag gjorde det. Det fanns inte i min sinnesvärld att mina föräldrar skulle hindrat mig, och förmodligen hade jag inte ens lyssnat på dem. Ska min lilla flicka utsättas för den världen? Ska hon bedömas och värderas efter sitt utseende? Ska hon få höra att hon väger några kilon för mycket trots att hon egentligen är supersmal? Nej, nej och åter nej! Men vem är jag att döma om det är hennes val, vilken rätt har jag att tycka och tänka kring det? Jag är ju bara mamma, en mamma som inte vill se sin dotter ramla i några fallgropar längs med vägen... =)
3 kommentarer:
Åh vad jag har en elak kommentar på detta....haha
Men det är av kärlek ;)
Tur att Humla redan är söt som liten, hon kanske blir ful när hon blir stor???
och inte tvärtom som sin mamma ;)
Älskar dig ;) /Lillstrumpa
Det är verkligen sant, vi kvinnor blir bara vackrare med åren :) Du var supersnygg som modell, men ännu vackrare på isen, med vinden i håret och en 3-barns mammas visdom i hjärtat! Alltid underbar!
Vacker då som nu!
Skicka en kommentar