Underbara lilla monsterprinsessan äter glass i Egypten
Tänk att något som ligger en så varmt och kärt om hjärtat som ens egna barn kan orsaka så mycket ilska och frustration... Ibland känns det som att jag skulle vilja kasta ut dem på gräsmattan när vi bråkar och tjafsar. När det ena trotsutbrottet och retsamma bråket avlöser det andra. Ibland är de små monster uppkrupna ur de djupaste och mörkaste hålor.
Men... andra stunder finns det inget vackrare och finare i världen än just mina barn. Det finns inga som är klokare, snällare, mysigare, roligare än de tre monsterungarna som jag får vara en stolt mamma till!
Om ett litet tag blir min bror och hans tjej föräldrar till sitt första barn. Jag kommer ihåg den där känslan, när man bara går och väntar. Man går och väntar på något som man inte har den blekaste aning om. Man går och väntar på en myspysig tillvaro som föräldrar där kärleken frodas och växer. Och det gör den – tillsammans med så mycket annat som hör föräldraskapet till ;-). Men oavsett hur arga vi kan vara på våra barn finns det inget som slår känslan av den lilla varma handen som smeker ens kind på natten... Älskade ungar...
3 kommentarer:
Älskade Linda.
Sitter med tårar i ögonen och läser ditt senaste inlägg på bloggen! Visst är det sant... Och jag kan säga att det är likadant med barnbarnen! Och det är fotfarande något underbaraste som finns, när ens vuxna barn kramar om en eller man får en klapp på kinden. Kärlek är något helt fantastiskt!
Hoppas vi snart på träffa den nya familjemedlemmen "Lill-Thåarn".
Kram från mostern
Humla är så söt. Vilken fin blogg:)
Tittar in för att önska glad påsk!
Kram Pernilla
Skicka en kommentar