Igår kväll gick vår fina farfar bort, och efterlämnade sig ett enormt tomrum. Det känns märkligt att han är borta, han som alltid har funnits där, genom hela vår barndom. Så många minnen, så mycket skratt...
Jag hittade en dikt som jag skrev, med honom i åtanke, för några år sedan.
Dessa ord farfar, de är bara till dig!
snälla, inte än...
jag ser din rynkiga hand, suddig bakom mina tårar
en hand full av styrka, av kärlek byggd
jag ser din ork försvinna, livet lämnar ditt väsen
din blick mattas av och dina ord bleknar
minnen är din största skatt, du bär dem närmast hjärtat
visar mig och är stolt över det som betytt mest
du har varit en del, alltid funnits längs min resa
visat mig vägen och mitt hjärta värker
nu när jag inte kan följa
den sista delen av din
8 kommentarer:
Åh fyyy vad jag gråter =*(
Våran underbara lilla farfar...
Men nu har han det bra,han är där han vill vara, tillsammans med farmor i den lilla trä-ekan ute på havet med måsarna som cirkulerar över dom... =/
*älskar dig underbara syster*
Kramar lillstrumpa
Vilken underbar dikt och vilka fina ord. Ingen kan klä en känsla som du. *kramar om*
Mycket vackert. Kram från en du inte känner.
Så tråkigt att du förlorat din farfar! Men du vet, alla de härliga minnena av vad ni har gjort tillsammans, de förlorar du aldrig.
Det är tur att minnena inte försvinner oxå utan lagras så man kan ta fram dem när man behöver.
Kram
Åh Linda vad tråkigt med din farfar! Jag kunde inte läsa dikten tyvärr för då hade jag börjat gråta. Det är så hemskt att mista de gamla. Och som du säger bildas det ett stort tomrum. Ta hand om dig!
Kram Jenny
Jag beklagar.
Det blir bra tomt efter en kär människa.
LiseLotte
Oh, Linda............... Jag gråter när jag läser din vackra dikt. Det är i alla fall en tröst att ni vet att han är där han vill nu..... Kramar igen. Tänker på dig.
Skicka en kommentar