Ett prinsessmonster...

... till dotter är vad vi har. Hur ljuvlig och go som helst, med tindrande små ögon och busigt leende. Men... hon har sina sidor.

Häromdagen var jag och barnen i stan för att handla mängder med saker som behövdes inför skolstarten; regnkläder, stövlar, idrottsskor, kläder och tusen andra saker. Av någon oerhört dyr anledning har de vuxit ur det mesta under sommarlovet. Hur som helst så gick vi in på H&M och då undrar lillsessan vad vi ska göra. Jag svarar att grabbarna behöver nya kläder. Vad händer? Jo, hon lägger upp sitt absolut högsta illvrål och skriker: "Jag vill också ha nya kläder". Varpå jag, för familjefridens skull (och som en dålig förälder), låter henne välja 2 tröjor.

Samma scenario utspelar sig i en skobutik. För att kunna genomlida resten av shoppingrundan fick det följa med ett par Hello Kitty-stövlar därifrån. Jag som inte ens gillar Hello Kitty. Men tydligen gör vår dotter det, och hon är väldigt tydligt med att tala om det. För mig, för bröderna, för alla.

Hon är två år, vad ska det bli av ungen??? Förmodligen något alldeles fantastiskt, hon som är så bra på att hävda sin rätt och markera vad hon tycker. Way to go girl... eller kanske inte... ;-)