måndag 28 juni 2010

När man är 2 år...

... har man förhållandevis inga stora problem i livet. Det kan möjligen vara att mamman nekar en att ta en sjätte glass, eller att storebröderna är mer aktiva i presentöppnandet än en själv på det egna 2-årskalaset =)

(lillasyster får hjälp av storebröderna att öppna sina paket)

En del minnen från barndomen sitter djupare än andra. Nu kanske jag inte har något så gammalt som från 2-årsåldern men jag kommer ihåg en regnig höstdag när vi skulle gå ut från lägenheten. Tredje våning, ingen hiss och jag envisades med att hoppa jämfota nedför trapporna, jag var 6 år. Jag kommer ihåg ljudet av mina stövlar mot betongen, jag kan känna stöten av varje nedslag i benen och jag vet att jag tänkte i min totala barnlycka att nu, nu vill jag inte bli en dag äldre. Jag vill alltid vara så här stor.

Undrar om mina egna barn någonsin reflekterar över det, om barn gör det generellt. Eller så är de helt enkelt bara bra på att vara i nuet och inte låta gårdagen och framtiden styra över alltför mycket.

Imorrn ska vi åka till Liseberg med våra egna bustroll och några riktigt fina vänner. Då tänker jag njuta här och nu, och bara vara tillsammans med dem jag tycker om.

1 kommentar:

Millas hem sa...

Hej!
En fin reflektion! Jag har ingen aning om barn i allmänhet tänker sådär! Måste forska i det!=) Du var nog väldigt insiktfull som liten, och klok!=)

Hoppas att ni får en superhärlig dag på Liseberg! Och är det någonstans överhuvudtaget barn gärna hade "stannat" i ålder är det väl på Liseberg!!!=)

Kram Camilla