Fullbokat

Igår kväll satt jag och min man och pratade lite om vad som händer framöver, vad vi har för planer. Och då visade det sig att den första lediga/obokade helgen är i september. Hur har det kunnat bli så???? Nu är inte alla helger helt bokade utan vissa saker sker bara på fredagen eller bara på lördagen. Men det finns ingen blank helg utan planer.

Vid ett flertal tillfällen tidigare under åren har vi bokat av allt inbokat av ren panik över bristen på luft i almanackan. Men ändå blir det alltid så här. Så nu har jag bestämt mig för att tycka det är mysigt, det är så vi lever vårt liv, det skänker mig glädje. Fullt upp, fullt med goa vänner och härliga släktingar att hälsa på. Och ingen av oss vet ju vad som händer härnäst så varför inte passa på att tillbringa tiden med de människorna man tycker om, att få njuta av de platser som skänker energi? Så jag tänker njuta till fullo av västkuststugan, Värmlandssläktingar, Stockholmkompisar, fester, tågresor och allt annat som kommer i min väg.

Ha en riktigt skön kväll!

PS. Här har det regnat i massor så nu finns det massor med syre äntligen! Och ändå visar termometern på härliga 20 grader trots att kl är 9 på kvällen.

Umgås över åldersgränserna

I lördags sov jag och dottern över i min mormors stuga. Den ligger idylliskt ute i skogen, med sjötomt. Det är så tyst och otroligt vilsamt för själen, att se solen gå ner och sjön stilla sig medan fåglarna långsamt glider över vattnet är magiskt. Hur som helst, vi hade en fin helg tillsammans. En 1-åring, en 30-åring och en 80-åring. Jag och min mormor står varandra väldigt nära. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Om allt från döden, till förälskelse och sex.

Det är intressant att sitta och prata över åldersgränserna. Nu har min mormor en ganska modern syn på det mesta men det är intressant att höra henne berätta om hur det var förr. Hur hennes familj såg på saker och ting, vad de pratade om och ännu mer vad de inte kunde prata om. Det är fascinerande att upptäcka att hennes önskningar/drömmar/tankar som ung kvinna inte skiljer sig så mycket från mina i det väsentliga. Visst, samhället och möjligheterna såg annorlunda ut men livssynen är i stort sett den samma.

Jag hoppas att min mormor blir mycket mycket gammal för det kommer bli enormt tomt den dagen hon inte finns i mitt liv längre. Men min gammalmormor blev 92 år så om det finns något samband med det finns det ännu ganska många år kvar.

Liten blir stor...

Kära vänner, vilket väder... snacka om att kunna ladda batterierna. Det är så underbart att vara ute från morgon till kväll. Att efter många härliga timmar känna att man inte orkar vara ute längre. Visserligen har jag inte semester ännu, och det verkar inte bli så mycket i år eftersom jag måste jobba till och från. Men eftersom jag fortfarande är föräldraledig tre dagar i veckan så blir det många härligt lediga dagar med barnen.

I fredags hade vi 1-årskalas. Tänk att vår lilla prinsessa redan har blivit så stor. Tiden går så fort. När man börjar vara föräldraledig känns det alltid som oceaner av tid men vips är det dags för dagisinskolning. Hur som helst var det ett härligt kalas i gassande solsken med smarriga smörgåstårtor och mumsiga tårtor. Visar några bilder på tårtorna som min svägerska och syster gjort för att hjälpa till nu när vi har lite mycket med jobbet. Tack fina ni för att ni finns!

Virkblogg?

Håller min blogg på att förvandlas till en virkblogg? Det är mycket virkat just nu. Både på bloggen och i mitt liv. Jag får be om ursäkt till er som inte är fullt lika intresserade av virkning som jag. Men tids nog kommer det säkert roligare saker att läsa om.

Igår blev två små grytlappar till dotterns lilla spis klara och jag påbörjade raskt ett gäng med frukter som grannens barn ska få till sin lilla lekstuga. Grannarna har byggt en URSÖT liten lekstuga. 6-kantig som ett lusthus med en platsbyggd spis och diskho inuti. Jag har inte varit inne och sett sista piffet ännu men jag ska fråga om jag inte kan få fota lite och visa bilder här. 

Hur som helst så bestämde jag mig för att virka några frukter för att bidra till lekstugan. För min egen dotter kommer förmodligen också vilja vara där och leka en dag.

 

För några år sedan var jag på ett skrivretreat i 5 dagar. Det var underbart att bara få sitta med sina egna tankar, utan att bli avbruten och bara få skriva. Att dessutom slippa tänka vad allt vad mat heter, att bara få gå och sätta sig vid dukat bord gjorde knappast saken sämre. Undrar om det finns något virkretreat???

Tröstevisan

Häromdagen hittade jag en så fantastiskt vacker och fin text hos Linda med bloggen Lindas Vita Lantliv. Med hennes tillåtelse publicerar jag den även hos mig.

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta

att hoppa högst

att vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst

eller att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är

att acceptera dess kraft

och att ta del av den

att falla till botten

att slå sig hårt och

att alltid komma igen

Att vara stark är

att våga hoppas

när ens tro är som svagast

Att vara stark är

att se ljuset i mörkret

och att alltid kämpa

för att nå dit

Sommartävling & utmärkelse!

Hej alla bloggläsare!

Såg att min räknare närmar sig 2000 besökare, jätteroligt! Det måste jag fira med en utlottning. Var med och tävla om det vackra korset med en madonna-bild i mitten.

Skriv en kommentar till inlägget, glöm inte din mailadress om du inte har en blogg. Vill du dubbla dina chanser att vinna så länka även på din egen blogg (glöm inte att skriva det i din kommentar). Utlottningen pågår t om 8 juli.

Lycka till!

PS. Tack fina Lotta med bloggen Österled & Västbris för utmärkelsen du gav mig häromdagen, det värmer!

Underbara Svea

Vilket underbart land vi bor i! Det är banne mig något av det vackraste som finns. Visst är det lätt att tycka det är pest ibland när regnet öser ner och temperaturen knappt orkar sig över noll-strecket. Men de andra dagarna... som i morse. Då kunde jag äntligen ge mig ut på en joggingrunda. Har inte kunnat på två veckor på grund av förkylning. Jag sprang ut kl 6 och då är det så vackert ute att man nästan få tårar i ögonen. 

Finns det något ljuvligare än en dag som gryr? När solens strålar börjar väcka djuren. Sömniga kossor står och morgonbetar, en hare skuttat kvickt över vägen, rådjur mumsar i sig frukost i en hage, morgondimman ligger som en slöja över ängarna och silar solljuset, vägen kantas av smörblommor, lupiner och hundkex... det är så nära magi man kan komma!

Vad glad jag är över att bo just där jag bor!

Söta lilla sköldpadda...

Här är sonens sköldpadda. Och den blev verkligen supersöt om jag får säga det själv...

Ljuvliga lavendel...

I söndags fick jag sån planteringslust att jag tog med mig en sonen och for till Blomsterlandet. Där fanns helt ljuvliga lavendelplantor som jag raskt köpte. Hem och planterade dem i en stor zinkbalja som nu står på altanen. Härligt!

PS. För er som undrar så finns inte gallret bakom för att vi har hund, utan för att vi har en utbrytardrottning till bebis...

Made by Linda

Nu har jag beställt små etiketter att sy fast på det jag virkar. Framför allt på de jag ger bort. På nationaldagen satt vi och pratade om det och både Petra och Karin tyckte att jag skulle ha små silverbrickor att sy fast. Det hade ju varit det snyggaste men eftersom jag inte är silversmed så får det bli små vävda etiketter istället.

Så från och med nu kommer allting märkas med en liten vit etikett där det står "Made by Linda".

Bara så ni vet, ni som beställer saker... *ler*

Härligt soliga måndagskramar på er!

PS. Igår virkade jag färdigt sonens sköldpadda. Den blev så söt! Jag ska bara sy på ögon så ska jag visa den sedan.

Ömsom regn, ömsom sol...

Ja, fredagens skolavslutning bjöd inte precis på något pangväder. Regnet öste ner och blötte ner både barn och föräldrar. Men regnet förändrar inte det faktum att barnsång är något alldeles speciellt... När våra små knattar i förskoleklass klämde i med sin sommarsång och kom till raderna "jag och min kompis går över jorden..." rann mina tårar i lika strid ström som regnet. Det var så fint!

Så nu har de sitt första sommarlov. Och denna gången blir det hela sommaren eftersom vi fortfarande är föräldralediga med lillsessan. Skönt, det är ju så man önskar att alla sommarlov ska få vara.

Igår var hela familjen på IKEA och handlade nya sängar. Alla tror att vi är galna men det går faktiskt toppenbra att åka till IKEA med våra barn, de tycker till och med att det är roligt! Så i natt har vi sovit kungligt bra, äntligen! Nu ska bara sovrummet bli klart så att de nya sängarna kan trona på sin rätta plats.

Mera virkat...

Precis som jag skrev i förra inlägget kommer inte min virklista räcka speciellt länge. Nu har jag redan klarat av första punkten, ena sonens lilla munk. 

Den står här och väntar på honom. Han är ute och leker och är totalt ovetande om att den är färdig... Nu är det dags att ta tag i nästa projekt, en sköldpadda! Annars blev jag lite sugen på att börja med en pläd för egen räkning, enligt tips från Anna. Den kan jag ju i så fall virka på när det finns tillfälle.

Förresten, igår tog jag och mannen varsin pensel och en kall öl och började måla i sovrummet. Det är så roligt! Tidigare har vi haft ljusgrått på väggarna och det har känts ljust men nu när det blir vitt blir det ändå en stor skillnad!

Väldigt virkat

Det finns så mycket kul man kan virka, och alldeles för lite tid! Det kanske låter knepigt för er som inte är virkälskare men så är det. Häromdagen fick jag ett tips av en arbetskompis på dessa härliga virkade alster. 

Man köper ett helt kitt med material, nål och beskrivning på cosas.se. Du hittar länken till höger i min länklista. Det kanske får bli ett av sommarens projekt. För jag vill ju inte bli sittande utan ett virkprojekt helt plötsligt... 

På min virklista nu står...

• Virkad munk till son 1

• Virkad sköldpadda till son 2

• Virkad morot till grannbarn 1

• Virkad munk till grannbarn 2

• Virkad födelsedagspresent till min syster-yster

Men det räcker inte långt i min virkfabrik så är det någon som har några tips tar jag tacksamt emot dem.

Lite av varje

Herregud vad tiden går fort! Dagarna bara flyger iväg och lämnar inte tidsutrymme för allt det jag vill. Just nu har jag så mycket energi, det finns så mycket jag vill göra. Och det är härligt att känna så, det ger mig mycket livskraft.

Helgen har flugit iväg med nationaldagsfest här hemma. 11 vuxna och 10 barn (mellan 0-6 år) Huset vibrerade och bullrade ett par timmar men det var härligt. Att ha alla fina vänner hemma med sina härliga barn är en stor skatt, något jag värdesätter högt.

I söndags hade vi ett par lugna timmar hemma och då börjar det klia i fingrarna. Det är så svårt att vara hemma och inte fixa med något. Och nu menar jag inte tvätt, disk, städ och annat tråkigt som det är lätt att strunta i. Jag menar pyssel, fixande, inredning, renovering – sånt som är urkul! Så jag bestämde mig raskt för att gunga i gång sovrumsrenoveringen, den efterlängtade! Så nu står garderoberna hur som helst och dubbelsängen tronar i vardagsrummet. Rörigt jag vet, men det kommer bli fint när det är klart!

Nu ska jag virka några varv på min sons amigurumi-docka innan kudden hägrar, puss å kram!

Från romantik till Tomas di Leva

Idag tog jag med mig dottern ut på stan för att köpa en klänning. En klänning att ha på grabbarnas skolavslutning och på midsommar. Jag hade tänkt mig en bondromantisk sak, gärna rutig eller prickig med lite knytband och spets. Och vad hände?

Jag kom hem med en helt underbar kaftan/klänning från Indiska i sprakande grönt och svart! Hur härlig som helst med ett par knallgröna leggings (som jag också köpt)! Den var så mycket jag! Jag blir glad av färgerna och helt enkelt stormtrivdes i den.

 

Något annat barn får ha en romantisk mor på avslutningen. Mina barn får en färgglad Tomas Di Leva-inspirerad mamma med gröna ben...

Födelsedagspresent!

Jag hade tänkt vänta men det går helt enkelt inte... *ler* Jag måste visa dotterns födelsedagspresent, som hon ska få nu i 1-årspresent. 

Det är en supersöt dockvagn som jag har köpt på Julias Vita Drömmar. Den är inte BARA jättegullig utan praktisk också, för den fungerar även som lära-gå-vagn.

Gammal prestationsångest blir som ny!

Åtminstone för mig i joggingspåret. För ett tag sedan fick jag en liten "löpdator" av min man som är sammankopplad med ett chip i ena skon. Chipet mäter farten, tiden och avståndet. Jätteroligt och på gränsen till beroendeframkallande! Men...

... det får mig också att känna mig misslyckad när jag har några sekunders sämre kilometertid än förra gången. Helt sjukt, jag vet! Men ni som känner mig vet ju att jag går hand i hand med prestationsångestprinsessan. 

Men igår när jag var ute på min runda så bestämde jag mig för att strunta i kilometertidskolumnen. Det spelar egentligen ingen roll, åtminstone inte just nu. Jag tänker vara nöjd med ATT jag springer och vara glad för varje meter jag lägger till min sträcka. Jag tränar ju som sagt inte för Stockholm Marathon...

Nu är det dags för lite jobb, eller rättare sagt en hel del. Jobbar med jätteroliga saker just nu, modekampanjer!

Tisdagskramar till er alla!